Medieuppbådet var som vanligt stort och en hel del nyfikna lulebor hade samlats vid Storgatan för att se när årets isdjur kom på plats.
Vid halv elva rullade karavanen in med den stora lyftkranen främst, tätt följd av bilar från Tekniska förvaltningen.
Till sist kom det alla hade väntat på. Djuret.
Det har blivit en mäktig tradition vid det här laget. Allt började med en tupp 1986 och årets igelkott är det 29:e isdjuret i rad.
– Jag funderade lite fram och tillbaka vilket djur det skulle vara. Vi hade faktiskt ett par modeller klara, men så uppmärksammade Naturskyddsföreningen att igelkottarna minskar i antal på ett oroväckande sätt. Då kändes det helt rätt att välja en igelkott, säger Hans Englund.
Den söta igelkotten, med taggar och allt, väger tolv ton. Men trots detaljrikedomen berättar Englund att den gick rekordsnabbt att göra. Tillsammans med sina medarbetare ägnade Englund en vecka åt arbetet.
Kommer det några igelkottsbarn lite senare?
– Det är mycket troligt. Vi funderar på det.
Nästa år är det 30-årsjubileum. Några speciella planer då?
– Ja, det är klart att man funderat på det. Än är ingenting spikat, men det vore ju kul med något extraordinärt.
En igelkott har många taggar, har det varit svårt och trixigt?
– Njaee, en riktig igelkott har 6 000 taggar, ungefär, men jag har gjort ett mindre antal...
Hur länge kommer du fortsätta förgylla Stadsparken?
– Jag tar det år för år nu. Det blir inte länge till. Det blir komplikationer.
Berätta.
– Handlederna har tagit stryk av att jobba med is och vatten.
Luleås före detta kommunalråd Karl Petersen var på plats i vanlig ordning.
– Men i år var det faktiskt bara en slump. Jag råkade passera. Men det är en vacker tradition, sa han.