Vi plockar russinen ur kakan. De torra, lita halvt mögliga smulorna, lämnar vi åt andra att äta. Men, kakan räcker inte i all evighet, tillslut tar även de mögligaste smulorna slut och vad gör vi då?
Vi måste börja tänka på hur vi förvaltar våra resurser innan det är för sent. Det är lätt att skylla på andra. "Men det är väl ingen idé att jag gör nåt när alla andra skiter i det".
Likt strutsar står vi där på rad med huvudena i sanden. Men, tänk på att DU är "alla andra".
Om vi, bara för en liten stund, skulle överge den tanken och faktiskt börja agera, oavsett vad andra gör?
Om vi skulle visa att det går att leva bra och samtidigt minska våra ekologiska fotavtryck?
Om vi här i Norrbotten börjar kanske "alla andra" kan se, lära och följa. Kanske. För, hur många saker behöver du, egentligen? Räcker det med fyra skaljackor i olika färger eller behöver du en i grönt också?
Varje sak, varje liten pinal vi köper ska tillverkas, transporteras, förbrukas, säljas på loppis och sedan slängas. Ett enormt energiförbrukande, ofta helt i onödan.
Sitt ner och fundera en lite stund. Är det värt det?