I mitten av december förra året såg Helen Wiklund Wårell ett tv-program om personer som ägnade sig åt runstreak, vilket innebär att man springer varje dag under ett år. Programmet sådde ett frö och under en joggingtur några dagar senare hade hon bestämt sig.
– Jag bestämde mig när jag var ute och sprang lördagen 21 december. När jag kom hem sa jag till min sambo att det där ska jag också göra. Han blev inte minsta förvånad och sa att han bara väntat på det. ”Du är lagom knäpp för att haka på något sådant”, berättar Helen och skrattar.
Sagt och gjort. Den decemberdagen blev den första av totalt 366 joggingturer under året. När vi träffas är hon uppe i 141.
– Det triggade igång mig och är ett sätt att tävla med sig själv. Jag har inga tidsambitioner, eller känner krav på att springa en viss sträcka varje gång. Istället låter jag kroppen tala. Oftast springer jag fem-sex kilometer, ibland uppemot en mil. Vissa dagar, om jag inte hinner annat, blir det bara 1,6 kilometer. Under en arbetsresa till Schweiz innan pandemin bröt ut sprang jag sträckan tidigt en morgon i en hotellkorridor eftersom gymmet inte öppnat än, berättar hon.
Helen Wiklund Wårell har en bakgrund som elitidrottare och har tidigare tävlat i bodybuilding och därmed ägnat en hel del tid i gym.
– Jag har ju en tävlingsdjävul i mig. När jag väl sagt det till mig själv, och även högt till flera personer skulle det kännas för jäkligt om jag inte genomför det. Men visst går det tyngre ibland. Är det supertaskigt väder så har vi ett löpband i källaren som jag använder, annars har jag några rundor i stan som jag varierar mellan. Och tiden finns. Även om jag är trött en dag så tar det inte mer än knappt en kvart att springa 1,6 kilometer, den kvarten hinner jag med under ett helt dygn.
Hon konstaterar också att springandet är ett sätt att rensa huvudet efter en intensiv dag på jobbet som stadsbyggnadschef på Luleå kommun.
– Istället för att landa i soffan direkt efter jobbet så tar jag mig ut och springer så att det är avklarat. På jobbet blir det mycket datortid och då får man ta hand om sig för att orka länge. Jag tränar lite på gym också, även om det inte är på samma nivå som när jag tävlade. Även om jag alltid ägnat mig åt idrott så handlar det i dag mer om min egen hälsa.
För att hålla koll på dagarna kryssar hon för dagens pass i almanackan och säger att hon klappade sig lite nöjt på axeln när hon klarat av en tredjedel av året.
– Annars för jag ingen statistik eller försöker maxa allt jag har varje gång. Jag tänker att om jag ska hålla ett helt år så får jag inte slita sönder kroppen.
Som ytterligare en utmaning har hon anmält sig till terrängloppet Arctic circle race i Arjeplog den 15 augusti. Löparna blir utflugna med helikopter 1,7 mil in i fjället och springer tillbaka till civilisationen längs polcirkeln, om nu inte coronapandemin sätter stopp för det.
För någon som också vill anta utmaningen med runstreak har Helen Wiklund Wårell tre tips att komma med. Det första är att skaffa bra skor.
– Med mindre bra skor så får man ont. Om man ska springa varje dag så tar det på knän och höfter. Ett andra tips är att låta kroppen prata. Bestäm inte en sträcka i förväg utan känn efter vid varje pass för att inte skada sig. Och till sist att prata med sig själv och hitta det som peppar en att fortsätta.