Rickard Finnberg och Stina Stener tror inte på den huvudmisstänktes förklaringar, som på torsdagen framfördes av hans advokat. Nästa vecka förhörs 48-åringen.
Men det är inte bara den huvudåtalades anteckningsböcker som får stort fokus denna dag i rätten. Även mappar, där handlingar kopplat till projekten inom Lulebos verksamhet samlas, blir ett hett ämne.
En administratör är tydlig när det gäller innehållet i den huvudåtalade 48-åringen mappar.
– Generellt kan man säga att det fanns väldig lite i dem, säger kvinnan när hon hörs i Luleå tingsrätt.
Hon är också helt säker på att om något är gjort i ett projekt, då innebär det också någon slags dokumentation som placeras i mappen.
Det här är uppgifter som Magnus Ericsson, advokat som försvarar 48-åringen, pressar administratören om.
Han frågar sedan kvinnan om hans klient använt ett anteckningsblock under möten och ute på jobb. När han får ett jakande svar, då kommer nästa fråga samtidigt som han visar upp ett rött anteckningsblock.
Kan det vara ett sådant här?
– Ja.
En projektledare på bostadsbolagets är oerhört tydlig vad gäller dokumentation i mapparna.
– Jag skulle vilja säga att allt sparas där. Det är jätteviktigt spara till exempel vad som är sagt och vad som är beställt.
Största fokus denna dag riktas just mot de försvunna anteckningsblocken.
Den kvinnliga projektledaren har tydliga minnesbilder av 48-åringen och anteckningsblocken.
– De hade han med sig varje morgon när han kom. Från början var de gröna, med mörk rygg. Med tiden blev de mörkare. Han antecknade under alla projektmöten.
Även när 48-åringen åkte ut på jobb, då var anteckningsblocket med, uppger kvinnan.
När kammaråklagare Rickard Finnberg vill veta vad det sista kvinnan minns av 48-åringen när härvan briserar, kommer svaret snabbt:
– Det har jag en tydlig bild av. Han hade på sig sin jacka och tittade rakt ner i golvet, och han bar på anteckningsblocket.
I paus i förhandlingen presenterar åklagaren sin sanningen vad gäller anteckningsblocken.
– Vi menar att den misstänkte själv har undanskaffat dem, för det saknas ju dokumentation gällande i princip allt om de här fakturorna, säger Finnberg.
– Sedan har inte han någon förklaring till varför dom har försvunnit. Vi menar att det finns ingen annan som har haft någon anledning att göra sig av med dem.
En lika underlig omständighet är bristen på material i projektmapparna, menar åklagaren.
– Det är klart att man måste spara underlag för uppföljningar, kontroller och för eventuella tvister och reklamationer.
Den andra sidan i brottmålet för fram en annan sanning.
– Min klient har ingen aning om var arbetsböckerna är. De borde vara någonstans på Lulebos kontor. Det är där han har lämnat dem. Han har också bett alla söka efter dem, säger Magnus Ericsson, advokat som försvarar den huvudmisstänkte.
Så du menar att de här anteckningsböckerna skulle göra skillnad för din klient om dom kom fram?
– Absolut. Han har fört dagbok och skrivit ner allt om sina beslut. Det har varit hans sätt att arbeta.
När det gäller påstående om bristen på material i projektmapparna, säger Ericsson:
– Dom har kontrollerat hans mappar. Det är det dom har gjort. Dom har inte kontrollerat alla mappar på Lulebo.
I ett förhör med en expert i ämnet bekräftas försvarssidan bild av dokumentation vid projekt som aktuellt fall. Att det förekommer både korta fakturatexter och att kommunikationen kan vara muntligt, om förtroende finns mellan parterna.
Rättegången fortsätter nästa vecka.