Resandet är en av de svårare nötterna att knäcka vad gäller privatpersoners utsläpp, särskilt i norr. Det menar Ann Murugan som hoppas på en tågsatsning, åtminstone för långresor. "Att tåget är så mycket dyrare än flyget är ju galet".
Det låter en hel del som viktminskning. Ann Murugan beskriver vad deltagarna i Be change , en företagsidé hon varit med och skapat, håller på med. De koldioxidbantar.
– Steg ett är att kolla nuläget. Var ligger dina värden i dag? Till det finns en jättebra app som heter Go low. Det cirkulerar många klimatkalkylatorer nu men just den där är svensk, gratis och mäter väldigt konkret och bra, berättar Murugan.
Hon liknar appen vid samma sorts koll man gör vid problem med blodtryck eller blodsocker. Kolla först, ta sedan ut riktningen och mät igen när du förändrat vanorna. Fördelen med att mäta, menar Ann Murugan, är att få ett helhetsgrepp.
– Annars blir det lätt att man fastnar på plastpåsarna eller kycklingfilén som mest troligt inte ger de största utsläppen.
För att kunna följa Parisavtalet finns det tydliga mål för var vi bör hamna med koldioxidutsläppen innan 2030. I dagens läge förbrukar svensken enligt Naturvårdsverket åtta ton koldioxid per år, medan vi ska ned till som högst 2,5 ton innan år 2030.
– Ska man se över sitt klimatavtryck är det fyra viktiga delar man tittar på: Vad man äter, hur man reser, hur man bor och vad man konsumerar. Har man en livsstil där man till exempel köper massa nya kläder och möbler drar det lätt iväg.
Det märkte inte minst Ann Murugan själv i år. Hon har legat väldigt lågt i koldioxidutsläpp de senaste fem åren - 1,3 ton per år. Detta genom att äta vegetariskt, köra elbil, inte köpa massa nytt och att resa främst med tåg på längre resor.
– Men så har jag och familjen flyttat det senaste året och det blev till att köpa en del nya möbler till exempel. Dessutom sålde vi elbilen och i väntan på den nya kör vi nu en laddhybrid. Så nu ligger jag på 2,5 ton.
För Murugans del är det dock viktigt att man skippar pekpinnar i debatten om klimatsmart leverne.
– Jag förespråkar att livskvalitén är det centrala. Jag vet att ett klimatsmart liv kan kännas rikt, speciellt då det inte finns några "Du får inte". Blir det för mycket pekpinnar kan det för det första kännas som om man gjort något fel, och för det andra att man gör förändringen för att någon annan säger åt en att göra det. Men fråga dig: Vill jag vara en del av lösningen? Om ja, hur vill du förändra ditt liv och göra det ännu bättre? Vad är viktigt för dig, på riktigt?
För Ann Murugan handlar klimatsmart liv mer om prioriteringar än om pekpinnar. "Det finns inget `Du får inte´, utan var och en måste göra sina prioriteringar".
Ett exempel på det: Ann Murugan är gift med en man från Australien och deras son föddes i det landet.
– Det är en sådan grej som är viktig för mig och min familj, att vi får resa till Australien, mitt barns moderland. Nu har vi inte varit där sedan 2017, men vi vill ju träffa släkt och vänner förstås. Så vi kommer att åka dit igen, det är helt säkert. När jag slår ut de utsläppen över tid så blir snittet okej fram till 2030, eftersom mina vardagliga utsläpp är så pass låga.
Inom Sverige är det dock tåg som gäller för Ann, men hon är långt ifrån någon tågromantiker.
– Jag jobbar ju med mitt företag en hel del i mellansverige, och då är det tåg som gäller. Men det är ingen höjdare. Jag är dålig på att sova på tåg så jag tar ofta dagtåg istället, vilket i och för sig är bra för då kan jag jobba en hel dag medan jag reser. Men, det är ofta oklara lägen med tågen. Jämför du med en flygplats är det verkligen olika. På flyget är det alltid öppet och varmt, det är fräscha toaletter, du kan äta och hänga innan resan. På tågstationer är det nära på förfall. Toaletterna kostar och är oftast inte fräscha, det är de inte på tåget heller. Och varken på tåget eller stationen är det säkert att tillgång till vegetarisk mat finns.
Samtidigt som Ann hoppas kunna inspirera fler privatpersoner att höja sin livskvalité genom att göra val som förbättrar både deras egna liv och klimatet, står hon och ser ett land som inte gör det så lätt för sina medborgare att leva klimatsmart.
– Att tåget är så mycket dyrare än flyget är galet. Flyger du till Stockholm tur och retur släpper du ut mellan 300 och 500 kilo koldioxid per resa, tar du tåget släpper du bara ut några enstaka kilon. Så, för mig är tåget ett givet val. Men, vill man göra en förändring och ändå känner att man måste flyga kanske man kan ta flyget ena vägen och tåg den andra? Då minskar man ju verkligen en massa på utsläppen.
Ann Murugan är ingen tågromantiker. "Det är ofta oklara lägen med tågen" menar hon.