35 000. Så många ensamkommande unga kom till Sverige 2015. En situation som få hade kunnat förutse och som har väckt starka reaktioner. I dag har lagen om de tillfälliga uppehållstillstånden som antogs för att göra Sverige mindre attraktivt för asylsökande fått flyktingströmmarna att avta.
Till Norrbotten kom ett tusental ensamkommande ungdomar, de flesta är pojkar från Afghanistan. Omkring 200 av dem finns i Luleå.
Migrationsverkets handläggningstider är långa och nu, efter två år, har flera av ungdomarna hunnit bli vuxna och får beslut om utvisning.
Den senaste tiden har larmrapporterna om den psykiska ohälsan bland de ensamkommande ökat. De som har fyllt 18 år förlorar sina gode män, sitt boende och kanske också den enda tryggheten. Luleå kommun har beslutat att även de som fyller 18 år ska få bo kvar i kommunen. Men utan god man och boendepersonal står många av ungdomarna helt ensamma, utelämnade att själva förstå vad breven från Migrationsverket betyder och hur det svenska samhället fungerar.
Vi har träffat många av dem som har kommit hit. Vi har gjort flera intervjuer och haft otaliga samtal med ungdomar som har flytt utan sina familjer. Vi har besökt baracken utanför Sunderby sjukhus, där de sitter och väntar på att röntgenundersökas för att sedan åldersbedömas.
Fram växer bilden av en grupp unga där många har förlorat eller håller på att förlora hoppet om det nya livet som de drömde om när de lämnade sina hemländer. Efter två år väntar många fortfarande på sina asylbeslut. Andra har fått beslut om utvisning. De beskriver en vardag av ångest, depression, självmordstankar och en växande hopplöshet. De som har fått uppehållstillstånd har delvis kunnat andas ut. Men kvar finns tankarna på familjen och på vännerna som de snart kanske måste säga farväl till. Vår artikelserie Jag vill leva handlar om livssituationen för några av dessa unga och om hur samhället bemöter dem.