De valde helt rätt väg i livet. Hittade yrken som de älskar passionerat och som de hängivit sig i decennier. De är barnmorskan, servitören, frisörskan och SSAB-arbetaren, de är vår nya artikelserie ”Trotjänarna”.
Lunchrusningen har precis passerat när vi träffar Anders Jansson på Bistron som varit hans arbetsplats de senaste tio år. Han växte upp i Gävle och när det var dags att välja yrke så hade han ingen som helst tanke på restaurangbranschen. Istället utbildade han sig till verkstadsmekaniker och jobbade under några år som mekaniker och på sågverk i Gävle. Men yrkesvalet kändes inte rätt.
– Jag ledsnade på jobbet, istället hängde jag på några kompisar som sökt in på en 22 veckor lång restaurangutbildning på AMU och trivdes bra med det.
Efter utbildningen var det dags att söka jobb, och för att få chansen att visa upp sig erbjöd sig att arbeta några gratispass på Café Artist i Gävle.
– Uppenbarligen gillade de vad de såg, för sedan var jobbet mitt. Jag träffade rätt där, det var en bra restaurang, där flera landslagskockar som Melker Andersson och Malin Söderström jobbade och blev en väldigt bra skola där jag lärde mig mycket.
1993 kom erbjudandet som skulle ta Anders Jansson från Gävle upp till kuststaden i norr. En kompis hade startat restaurang Tallkotten i Luleå och behövde hjälp så i februari 1994 flyttade han upp och blev kvar där i över två år, och beskriver det som en otroligt rolig tid.
Egentligen var planen att jobba högst tillfälligt i Luleå. Sommaren 1994 var tanken att han skulle rest till San Francisco för att jobba men blev tvungen att skjuta på resan. Istället stannade han kvar i Luleå för att få uppleva de ljusa sommarnätterna och under den sommaren träffade han kvinnan som senare kom att bli hans hustru.
Under årens lopp har restaurangerna avlöst varandra, alltifrån Olearys i gamla Folkets hus, till Pimpinella på Storgatan, jobbade på Färjan under dess första sommar i Norra hamn till Kyrkbyns matsalar, bara för att nämna några.
– Det har verkligen varit vitt skilda restauranger som jag jobbat på, allt från klassisk pub, till sportbarer och finare restauranger med vita dukar. Jag hann till och med jobba ett halvår som stewart på Braatens aviation, men strax innan jag skulle bli fast anställd gick företaget i konkurs.
Vad har hållit dig kvar i yrket i 35 år?
– Det är ett nöje att serva gäster och ser en heder och ett ansvar att ta hand om gästerna. Att få göra deras kväll. Det är så olika från bord till bord. Våra gäster är alltifrån affärsresenärer till kompisgäng eller ett par som vill fira något speciellt tillfälle som en bröllopsdag och de vill man ju ge en fin upplevelse.
Har yrket förändrats något under åren?
–Ja, nu ska man ju kunna flyta över hela spannet. Allt från att vara bartender, servitör, sommelier, hovmästare ibland diskare. Förut var man mer specialiserad, och blev väldigt duktig på en sak. Det blir en annan utmaning och man får en annan bredd, på sätt blir jobbet också roligare.
Jobbet för också med sig en lite speciell livstil och mycket kvällsjobb?
– Ja, absolut. Nu när man är äldre och har en hustru som jobbar dagtid föredrar jag att jobba lite färre kvällar och helger. Men det blir såklart många långa dagar på dagtid som man får spendera på annat sätt när man är ledig när andra jobbar. Det har blivit viktigare med arbetstiderna när jag blivit äldre.
Finns det någon händelse under alla år som du minns lite extra?
– Det har ju hänt mycket under alla åren. På mitt allra första jobb efter utbildningen skulle jag duka av bordet efter en familj som ätit klart och råkade tappa en tallrik som studsade ner i famnen på damen som skar sig och började blöda rätt ordentligt. Den halvflaska vin som också stod på bordet studsade ner i famnen på pojken i familjen som satt där med vita byxor. De blev såklart bjudna på allt, men jag var jäkligt skärrad efteråt.
En annan händelse var något senare då han jobbade på en restaurang i Gävle och råkat boka in en bröllopsmiddag en vecka senare än vad som var tänkt.
– Det hela upptäcktes när brudens far på förmiddagen kom in för att lämna över bordsplaceringen. Jag var själv ledig den dagen, och kocken som tog emot detta blev lite fundersam. Jag åkte snabbt in till jobbet och kunde ringa in extrapersonal, vi kunde också låna mat från andra restauranger för att få ihop menyn och en konditor hann under dagen baka en bröllopstårta. Brudparet misstänkte aldrig något men det var en riktig mardröm att tänka sig vad som hänt om de kommit till restaurangen och inget fanns förberett.