– Människor får inte befinna sig i en situation där de riskerar att frysa ihjäl, säger företrädaren Johanna Westeson.
Luleå kommuns förslag om att stänga natthärbärget från och med den sista januari klubbades av socialnämnden förra veckan. Det har stormat en hel del kring förslaget och i oktober skickades det på återremiss från kommunfullmäktige. Nu väntas det tas upp för beslut vid sammanträdet i december. Skrivelsen från Amnesty International är undertecknad av bland andra Johanna Westeson, jurist och sakkunnig i diskrimineringsfrågor.
– Vi säger inte att Luleå kommun har ett större ansvar än andra kommuner eller den svenska regeringen, men Luleå kommun har också ett ansvar.
I brevet hänvisar man också till att kommunerna enligt socialtjänstlagen har det yttersta ansvaret för att människor får det stöd och den hjälp de behöver och att detta ska tillhandahållas av den kommun där de befinner sig. Enligt Johanna Westeson är det inte ovanligt att Amnesty kontaktar enskilda kommuner som en del i arbetet för att utsatta EU-medborgares rättigheter ska respekteras. Synsättet att kommuner inte ska ta något långsiktigt ansvar för att motverka hemlöshet och utsatthet bland i huvudsak romer från Rumänien och Bulgarien håller inte, anser hon.
– Det vore givetvis önskvärt att Rumänien och Bulgarien tog ett bättre politiskt ansvar för sin romska befolkning, men det här handlar om människor här och nu, som befinner sig i yttersta nöd i Sverige, säger Johanna Westeson.
Hon påpekar att det som vanligtvis händer när människor skickas tillbaka är att de inom några veckor återvänder, eftersom situationen är ännu svårare i hemlandet än här.
– När coronaviruset kom i våras var det många som återvände hem, men efter en tid kom många tillbaka. Under pandemin har det blivit ännu svårare att få ihop pengar till mat. Att stänga härbärget just nu är väldigt cyniskt.
Hon konstaterar att kommuner och regioner runt om i landet har fått ett allt hårdare förhållningssätt gentemot gruppen utsatta EU-medborgare. Tiggeriförbud och stängda härbärgen är några exempel.
– När det gäller den kommunpolitiska hanteringen av frågan kan man lite krasst säga att det inte finns några röster att vinna genom att värna utsatta romer. Men kommunerna måste ha koll på sina människorättsliga förpliktelser, det är extra tydligt nu när vi har en pandemi.