21-åriga Amanda Skanefors drömmer om att föda upp och ta fram en häst som kan mäta sig med de allra bästa.
Stockholm Horse Show på Friends Arena i Stockholm genomfördes för ett par veckor sedan. Där samlades några av världens finaste och bästa hopphästar. I ett stall i Bensbyn utanför Luleå drömmer 22-åriga Amanda Skanefors om att föda upp en häst så bra att den ska kunna hävda sig på den nivån.
– Det tror jag ändå är möjligt. Hur häftigt hade inte det varit. En elithäst från Bensbyn, säger hon.
Efter tre års studier till hovslagare anlitas hon redan av några olika hästägare för att sko. Samtidigt driver hon och sambon David Olofsson Bensbygården tillsammans där de tar sig an alla typer av ridhästar.
– Vi tar emot hästar för att utveckla dem. Vi kan också hjälpa att sälja hästarna vidare om hästägaren önskar. Sen tar vi även emot hästar som ska ridas in eller de som behöver extra träning, säger hon.
Många tar också kontakt när de behöver hjälp att rida in en häst.
– Vissa hästar köper vi själva och arbetar med för att sedan sälja vidare, berättar hon.
Stofölet som har stulit Amandas hjärta har det pampiga namnet Quantina II AS. För Amanda är hon kort och gott Pytte - som i pytteliten.
Hon poängterar att alla de egna hästarna är till salu. Ja, åtminstone n ä s t a n alla. I en hage i anslutning till stallet och själva gården går en liten fölunge som föddes i början av sommaren. Med en rumpa som mer liknar en rävsvans förser hon sig av höet som finns uppdukat på marken.
– Jag tycker om hästarna. Varenda en. Jag älskar det jag gör, annars hade jag aldrig gett mig in i det här. Samtidigt finns det någon som får en extra plats i hjärtat. Den här lilla är en sådan häst, säger hon och ser ut över hästhagen.
Fölet har det pampiga namnet Quantina II AS men bär på det kortare och kärleksfulla smeknamnet Pytte.
– Pytteliten, säger Amanda och ler samtidigt som hon får något kärleksfullt i blicken.
Amanda Skanefors gör sig redo för att åka iväg och besöka några hästägare med hästar som behöver skos.
Sedan berättar hon att de har fått två föl det här året.
Det skiljer sig åt, säger hon. Under studietiden till hovslagare hade hon bland annat Nils Forssell som sin lärare. Sedan gjorde hon också sin praktik hos honom och han är full av beundran inför Amandas talang:
– Hon är duktig, noggrann och driven. Och hon är helt fantastiskt sadelfast. Hon har förmågan att sitta kvar på hästar som konstrar och bråkar, säger han.
– Jag är så otroligt tacksam för all kunskap och hjälp. Det är Nils som har gjort mig till den hovslagare jag är i dag, säger hon.
Amanda Skanefors gick bara ett halvt år på gymnasiet. Sedan hoppade hon av studierna och åkte till Stockholm för att arbeta på en gård där hon arbetade i cirka ett halvt år. Sedan sökte hon in på hovslagarutbildningen i Skellefteå där hon har gått i tre år.
Trots att Amanda Skanefors bara väger 60 kilo hanterar hon som hovslagare djur som väger tio gånger så mycket.
– Med rätt teknik så går det, säger hon med ett sådant lugn att det inte finns någon anledning att tvivla.
Men det är inte bara hovslageriet som är ett slit.
– Jag sköter egentligen om det mesta på gården. Från att fodra, mocka till att träna, säger hon.
Hur är det att jobba med att utveckla hästar?
– Jag tycker att det är jätteroligt och jag ser en utmaning i det arbetet. Oftast är det kanske lite mer stressade hästar som inte är helt trygga med människor.
Inte helt enkelt kanske?
– Nej, det är det inte. Man får tänka efter och försöka att läsa av dem. Så det är klurigt.
Hur lär man sig att hantera och komma överens med en häst som är bångstyrig och som kanske inte vill samarbeta på det sätt som man önskar?
– Det är jättemycket balans. Sedan är det känslan att kunna läsa av hästen och veta åt vilket håll den är på väg. Att nästan vara ett steg före hela tiden.
Hur ”connectar man” med en häst på det sättet?
– Jag tror att det handlar om att ge det tid och att vara mycket bland hästar. Olika hästar. Lära sig att försöka läsa av dem. Som man läser av en människa. Fast de kan inte prata.
Amanda Skanefors och Nameless ser ut att trivas i det härliga vintervädret.
Finns det någon annan ingrediens som är viktig för dig i ditt arbete med hästar?
– Det jag har märkt är att min sinnesstämning också påverkar hästen. Om jag är trött, sur eller på dåligt humör så kan jag lika gärna låta den stå i hagen. Då är det inte någon idé att rida.
Det finns inte tillfällen när hästen kan få dig på ett riktigt dåligt humör?
– Jo, men då får man försöka att vara klok själv och kliva av innan man kommer dit. För har man väl tappat det, då är det förstört.
Vad är ditt mål i dag?
– Mitt mål är att kunna försörja mig helt på häst. Och det var där hovslageriet kom in för det blir en ganska säker inkomst. En dröm är också att kunna föda upp en häst som blir riktigt, riktigt bra. Det hade varit coolt.
Drömmen om en ny Milton, en ny sagohäst?
– Tänk att få föda upp en ny Milton (skratt).