Amanda, 19, räddar inte K4 igen

- Om det var vår förtjänst att K4 blev kvar vet jag inte men vi gjorde i alla fall ett jättejobb.
Amanda tar emot på "Mini-Ica" i Arvidsjaur, där hon staplar varor på lagret. När vi slår oss ned i fikarummet berättar hon ingående och med stor inlevelse om den hektiska AK 4-tiden. Om hur hon och två andra klasskamrater på Sandbackagymnasiet engagerade sig för samhället tillsammans men andra kvinnor. Hur de lusläste försvarsbeslut, hur de tog initiativ till debatter och demonstrationer, hur de åkte till Stockholm och träffade försvarsminister Leni Björklund, hur de bokade in möten med landshövding PO Eriksson. Till och med egen teaterpjäs hann de med att göra.
- Det var ett himla pådrag men vi kände hur vi ville gör en insats för Arvidsjaur och inte bara stå och titta på. Min pappa jobbade och jobbar fortfarande på K 4 och de flesta av våra klasskompisar hade någon av sina föräldrar där.
Men det var inte alltid som de unga tjejerna från Sandbackagymnasiet togs på allvar, minns Amanda Sundberg.
- Inte minst många politiker pekade på oss och menade att vi inte visste någonting om försvaret. Men det var helt fel, vi var enormt pålästa.
Och nu konstaterar Amanda att K 4 ännu en gång är illa ute. Hon har mycket svårt att förstå varför och menar att en nedläggning vore ett enormt resursslöseri.
- Det här är fortfarande en modern och effektiv anläggning men på något sätt känns det som om försvaret vill suga musten ur K 4.
Men några planer på att vaska liv i aktionsgruppen AK 4 verkar inte finnas enligt Amanda Sundberg.
- Jag har inte hört talas om någonting sådant och själv har jag planer på att börja studera. Men självklart hoppas jag att det finns andra som kan haka på där vi slutade.