Ibland skulle det behövas en litterär separator. Hälla boken i en apparat med förmågan att skilja det väsentliga från det oväsentliga, de meningslösa miljö- och personbeskrivningarna från kärnberättelsen. Skilja grädden från mjölken.
Det är väl att svära i kyrkan att önska en sådan behandling av Aris Fioretos nya roman ”Nelly B:s hjärta”, men det är inte annat att göra när förlaget inte gjort det som ett förlag bör göra, låta rödpennan löpa i manuskriptet. Aris Fioretos är en firad författare, prisad för sin berättarförmåga och sitt språk, men här verkar han ha fallit för sin egen skrivarglädje. Det blir för mycket av det vi inte har någon glädje av att få veta.
Romanen handlar om ett hjärta, om den första kvinnliga aviatrisen Nelly Beckers livspump. Hon får problem med den och förbjuds av läkaren att flyga i luften. Hon hamnar på jorden och när flygförmågan upphört spricker också äktenskapet, som egentligen alltid varit obegripligt för aviatrisen.
Romanen utspelar sig i Berlin, med sidospår till Stockholm. När Nelly landat för gott i mogen ålder inleder hon ett förhållande med den unga, vackra och ”elektriska” Irma. Det ger stötar direkt. Här visar Aris Fioretos sin förmåga att skildra kärleken när den möts hud mot hud, men det blir inget pang på rödbetan. Så här kan intimitet också berättas när författaren talar med Nellys röst:
”Vad jag vill är att skaka stjärnorna ur himlen och strö dem över henne. Vad jag vill är att gömma oss inuti vinden. Vad jag vill är att vara spriten som skimrar i hennes ådror och tjäran som bränner i lungorna, tills vi hunnit glömma oss så grundligt att vi blivit något tredje.”
Sedan gäller det för läsaren att koppla in fantasin och skapa den egna bilden av dessa två männi-skors möten. Det ska medges att det ibland är lite svårt att komma fram till om detta förhållande någonsin får utlopp i en rak köttslig lusta. Kanske är det en manlig författare som känner sig nödd och tvungen att sätta på sig filttofflorna när han träder in i två älskande kvinnors sovrum.
Vad vill då Aris Fioretos berätta? Jo, han gör en fri litterär skildring av en verklig förebild, tyska aviatrisen Melli Beese, verksam efter första världskriget som den första kvinnliga piloten. Melli Beeses liv slutade olyckligt. Fioretos aviatris Nellys liv får också ett olyckligt slut och hennes levnadsbana är en skildring av en vilsen människa, uppfylld av flygmaskiner och flygandet, men okunnig om vem hon själv är. Det är först i mötet med den unga Irma hon får upp ögonen, varför hennes äktenskap blev så känslolöst.
Sedan blir romansen med den unga vackra Irma inte heller lycklig, för hon har också andra. Den som är elak kan tolka Aris Fioretos som en skildring av lesbisk kärlek som det omöjligas konst, men det kanske är att ta i. I vart fall har Nelly och Irma svårt att bli verkliga människor i den alltför ordrika berättelsen.
kulturen@nsd.se