"Allt ska fungera för alla"

- När ett barn behöver stöd är det samhället som ska söka upp familjen och berätta vad det kan erbjuda, inte familjen som ska be om hjälp, säger Debora Tanzi, social promotor i Parmaregionen.
De är i Luleå för att diskutera lagstiftning och attityder kring människor med funktionsnedsättning. En konferens som samlar 60 personer från Italien, Norge, Rumänien och Norrbotten. Konferensen är ett EU-projekt och den kostar 150 000 kronor för Norrbottens landsting och lika mycket för EU.
Helt annat än i Norrbotten
- Jag hör att både Troms fylke och Parmaregionen har ett annat sätt att tänka på, säger Lilly Ekenberg, en av arrangörerna.
Hon är sjukgymnast och filosofie doktor och arbetar i LSS råd och stödteam.
Bara tanken på att människor med funktionshinder ska klassificeras i olika regelsystem för att kunna få stöd är helt främmande både i Norge och Norditalien.
- Vi ser alla som människor som ska ha sin plats i samhället. När ett barn blir vuxet och flyttar hem-ifrån är ett arbete avgörande för personens plats i samhället. Vi tar hjälp av frivilligorganisationer, företag och andra samhällsfunktioner för att skapa ett nätverk som kan erbjuda lärlingsplatser, arbetspraktik och slutligen ett jobb, säger Debora Tanzi.
Lite stöd stort ansvar
De företag och arbetsgivare som deltar får ett ekonomiskt stöd under inlärningstiden. Sedan räknas alla som likvärdiga anställda, med eller utan funktionshinder.
I Troms fylkeskommuner har alla samlats kring ett arbetssätt för alla invånare.
- Vi ser samhället som en plats där alla har sin plats. Vi måste se till att allt fungerar för alla. Vi ska inte "handikappanpassa". Vi ska bygga och planera så att allt fungerar från början, säger Kristina Forsberg.
I Norge har varken staten, kommunen eller andra en speciell organisation för dem som har olika funktionshinder. De har ett kontor dit alla går.
- Arbetsförmedling, försäkringskassa och socialkontor är på samma ställe. Då finns det bara en tröskel att kliva över när man behöver hjälp. Förr fick funktionshindrade vandra mellan olika kontor.
Nu gäller samma planering och regler för alla i det nordnorska samhället.
- Vi kan inte ändra på människor. Vi måste ändra vårt sätt att vara för att alla ska kunna vara medt, säger Tanzi.
I Sverige har vi en lag som ger vissa funktionshindrade rätt till stöd. Den kallas LSS och de med funktionshinder delas in i olika undergrupper. Varje person som behöver stöd måste i praktiken gå med på att få en diagnos som följer personen livet ut.
Lika plan för alla
I Norge utgår samhället från att alla ska ha en plats oavsett diagnos och planerar för att även den svagaste ska kunna klara sig.
I Parma ska alla vara förberedda på att det finns människor som behöver stöd. Kommunen ska söka upp familjerna och anpassa skolan och annat som behövs. Både familjerna och människor runt omkring deltar i nätverk.
- Arbete. Det är det viktigaste. Det ger lön, socialgemenskap och respekt, säger Debora Tanzi.