Lizette Råberg har märkt en tydlig trend de senaste åren: att det är fler elever som inte får godkänt i alla ämnen.
Förra vårterminen var det 76,6 procent av eleverna i Luleå kommuns grundskolor som gick ut nian med godkända betyg i alla ämnen enligt Skolverkets statistik. För fem år sedan var det 80,8 procent.
– Jag har jobbat 30 år som lärare och sett en stor nedgång de senaste sju, åtta åren, säger Lizette Råberg, lärare i SO och musik på Tunaskolan.
Den här terminen sätter hon enbart betyg i musik i nian och hon har ett par elever som kommer att få underkänt.
– Det är aldrig ett roligt besked att ge.
Hennes kollega Liv Ejsing undervisar i matte, no och teknik. Hon har sju elever som kommer att få underkänt i något ämne och det finns olika skäl till det att de inte klarar målen.
– Vi har elever som verkligen har försökt och ändå inte klarar det, men också elever med hög skolfrånvaro och nyanlända som inte har hunnit lära sig språket.
Trots satsningar på extra resurser, läxhjälp, utökat antal mattetimmar och lovskola varje lov sjunker resultaten.
För att komma in på ett yrkesprogram krävs godkänt i de tre kärnämnena svenska, matte och engelska plus fem ämnen till. Till studieförberedande program krävs godkänt i kärnämnena plus åtta ämnen till. Totalt är det 17 ämnen.
Eftersom man räknar ut meritvärdena utifrån de godkända ämnena är det svårt att komma in om man bara har klarat sig med minsta möjliga antalet ämnen.
– Det är begränsat med platser på gymnasiet och det är ju betygen du konkurrerar med, säger Lizette Råberg.
De som inte blir godkända får gå introduktionsprogrammet på gymnasiet, vilket innebär ett extra år i skolan.
Att arbeta som lärare var tuffare än vad Liv Ejsing trodde.
Vad orsakerna är till att fler får underkänt kan vara svårt att säga. De båda lärarna vet bara vad de själva har sett.
– Elever idag har generellt sämre uthållighet än tidigare. Och skolan har mindre betydelse i deras värld. Någon kan komma och säga att den inte har gjort läxorna eftersom det var träning på kvällen. Så sa aldrig elever för tio år sedan, säger Lizette Råberg.
Liv Ejsing tänker att det handlar om motivation.
– Jag har bara jobbat i två år så jag är ganska ny, men samtidigt minns jag min egen skolgång väldigt tydligt. Idag är det färre elever som tar ansvar och faktiskt vill klara skolan. Jag ser den bristande motivationen som en stor anledning till att det går som det går och det är så svårt att råda bot på.
Som lärare upplever de att de får lägga mycket tid och kraft på sådant som händer utanför lektionstid men som ändå inkräktar på skolundervisningen. Därför välkomnar de mobilförbudet som Luleå kommun inför i skolorna efter sommarlovet.
– Eleverna tar med sig mycket av det som händer i sociala medier in från rasterna. Det kan vara bilder som har lagts ut med elaka kommentarer. Mobbning på sociala medier är ett vanligt problem bland ungdomar idag, säger Liv Ejsing.
Hur mobilförbudet kommer att påverka återstår att se.
– Jag tänker att det också är ett beteendemönster de har och att de fortsätta hemma – att sitta och scrolla från det ena till det andra och aldrig ha fokus på någonting, säger Lizette Råberg.
– Det är svårt att ge samma stimuli som man får på en telefon genom en lektion. Telefonen är svår att tävla med, säger Liv Ejsing.
Och fortfarande finns skoldatorerna kvar.
– De tar också fokus för vissa elever. När de ska göra ett arbete på datorn sitter de och spelar spel i stället, säger Liv Ejsing.
Än så länge samlar de in mobiltelefonerna under lektionerna och ger tillbaka dem på rasterna. Men i höst kommer det vara mobilfritt under hela skoldagarna, även på rasterna.
Att gå ut i skolan som nyutbildad lärare var annorlunda än vad Liv Ejsing hade förväntat sig.
– Jag räknade med att det skulle vara tufft men det var ännu tuffare än jag trodde. När man är ny och vill väldigt mycket så tror man att man ska lösa allting, att jag med mina nya revolutionerande idéer ska få alla elever godkända.
Så tänker hon inte längre.
– Det går inte att lägga det ansvaret på sig själv. Eleverna måste själva lära sig att ta det här ansvaret, jag kan inte göra det åt dem. Och det var svårt i början att inse det, men det går bättre och bättre.
Något de båda tror på är att samarbeta med vårdnadshavarna, så att de också tar del av barnens skolgång och håller koll.
– Vi ser att det går bättre då, säger Lizette Råberg.
Liv Ejsing och Lizette Råberg är lärare på Tunaskolan i Luleå. Det är ett tufft klimat i skolan idag konstaterar de, men de ångrar inte att de har blivit lärare.
Fortfarande bedyrar båda två att läraryrket är världens bästa yrke.
– Trots allt har jag aldrig ångrat mitt yrkesval, säger Lizette Råberg.
– Och jag kommer att jobba i många år till och förhoppningsvis hinner det bli bättre under den tiden, säger Liv Ejsing.