Allkonstnärens musik på skiva

WAO hade inte funnits om det inte varit för Vilho Akseli Ollikainen och hans musik. Nu ger gruppen ut sin första skiva.

WAO. Arto Järvelä, Susanne Rantatalo, Göran Eriksson, Jan Johansson och Markus Falk.

WAO. Arto Järvelä, Susanne Rantatalo, Göran Eriksson, Jan Johansson och Markus Falk.

Foto: Lasse Stenman

Luleå2017-09-30 06:00

Vilho Ollikainen föddes i Savolax i Finland men kom till Sverige när han var 15 år. Större delen av sitt liv bodde han i Ullatti där han jobbade i skogen. Han var en allkonstnär och skrev musik, målade tavlor och skrev dikter. Vilho Ollikainen dog 1998, men hans musik lever kvar.

För två år sedan bildades gruppen WAO, som specialiserat sig på Vilho Ollikainens musik, och nu ger de ut sin första cd, med material som gruppmedlemmen Jan Johansson sammanställt. På söndag hyllar de Vilho Ollikainen med berättelser, musik och gäster på Ebeneser i Luleå.

Jan Johanssons första kontakt med Vilho Ollikainens musik var för mer än 20 år sedan, då han hörde låten ”Kuppari”. Någonstans där väcktes hans intresse.

– Jag har alltid varit intresserad av musik och har hört en del låtar av honom genom åren, och tycker att de är så fantastiskt bra.

Jan Johansson åkte runt till alla visarkiv i Norden för att söka material, och av Vilho Ollikainens fru fick han 400 kassettband.

– Jag har två banankartonger med band, fullproppade av inlästa dikter och musik. Han var väldigt produktiv under de tider då han mådde bra.

Vad gör honom så speciell?

– Han hade en del problem i livet, men de stunder då han var i sitt esse var han en otrolig estradör, skapade enormt bra saker och var så mångsidig.

Musiken kan beskrivas som folkmusik med inslag av jazz.

– Vi har lyssnat på Vilho Ollikainens inspelningar och tagit fasta på hur han framförde sina låtar. Enligt Vilho var jazzen och impovisationen det högsta man kunde uppnå. Och många av låtarna har mycket jazz i sig, Merparten av låtarna på skivan är på finska, men några sjungs på svenska.

– Han försökte skriva mycket på svenska, men det blev en speciell stil på det, eftersom han i grunden hade det finska språket. Att komma till Ullatti på 1950-talet, då alla pratade meänkieli eller finska, gjorde att det var svårt att lära sig svenska. Men han hittade sin egen stil.

Han tar låten ”Godis” som exempel:

– Det är ingen svensk som skulle skriva så, och det blir ju så bra. Det påminner mycket om Tornedalen, och hur vi uttrycker oss här.

Fotnot: De första dagarna i oktober gör WAO en kort turné där de, förutom Luleå, besöker Ullatti, Erkheikki och Kiruna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om