Samtidigt som en manifestation tog fart utanför Landstingshuset träffade NSD verksamhetsdirektören Veronika Sundström innanför huvudentrén.
Hon ville inte gå ut och prata med de som samlades. Inte heller gå ut för en bild.
– Nej, jag vill inte gå ut. Bilden får tas här inne.
Landstinget har i flera veckor uppmanats att riva räkningen och betrakta Alina-Elena Dima från Rumänien som en papperslös person eftersom hon saknar EU-kortet som ger fri akutvård i hela EU.
– Men vi har valt att behandla det här som vilket annat fall som gäller EU-medborgare. Om det hade varit en spanjor hade det inte varit något problem, då hade Spanien stått för kostnaden, sa Sundström.
"Ytterst är det här
en fråga för Rumänien"
– Ytterst är det här en fråga för Rumänien. Men vi följer bara de rekommendationer vi har fått från SKL (Sveriges kommuner och landsting). Däremot saknas det jättetydliga regler. Vi efterfrågar tydlighet.
Tydlighet kring exakt vad?
– Vad vi gör med EU-medborgare när kort saknas. De faller ju inte under det regelverk som gäller för papperslösa och gömda.
Utanför började aktivister sjunga sånger och hålla tal. Jenny Larsson, från organisationen "Medmänniskor i Luleå" sade:
– Vi är här för att knyta ihop säcken. Vi vill visa medmänsklighet som kommer hela vägen från Skåne och Gotland.
Alina-Elena själv ville säga några ord på engelska:
– Tack alla som hjälpt mig. Ni har visat stort hjärta.
Till NSD sa Alina-Elena att det var blandade känslor. Att hon kände både glädje och sorg.
Josh och Elisabeth Arnfield från EFS-kyrkan sjöng sedan "Det här är ditt land", Mikael Wiehes översättning av Woddy Guthries amerikanska folksång.
Därefter höll Åsa Lundmark från partiet Feministiskt initiativ ett kort tal:
– Vi är här för att det här inte ska behöva hända någon fler än Alina. 1995 gick Sverige med i Eu. Det innebar att vissa murar revs. Men andra har byggts upp, vilket vi såg nyligen genom tragedin på Medelhavet. Men även de murar som rivits finns kvar för vissa. Alina har sökt ett EU-kort, men inte fått något. Det är stor skillnad på sådana som mig som känner ett innanförskap och sådana som Alina som känner utanförskap.
Jenny Larsson menade att manifestationen var ett sätt att använda ett pilotfall för att lyfta frågan till ett högre plan.
– Vi har velat möta ansvariga landstingspolitiker och såg helst att det var de som tog emot pengarna. Men de har inte velat träffa oss. Vi har istället hänvisats till Stadsvikens vårdcentral.
Därför gick Alina-Elena tillsammans med en samling till hälsocentralen för att betala räkningen på 32 681 kronor. Det uppstod ett visst rabalder, eftersom några tusen av summan var i småmynt i tiggarkoppar.
– Det här måste vi ju räkna och det kommer att ta tid, sa kvinnan i kassan.
Alina-Elena Dima fick sedan följa med innanför låsta glasdörrar och se när personalen räknade pengarna.
I slutändan visade det sig att insamlingen hade gett 3 500 kronor mer än den summa landstinget krävde.
– De pengarna ska oavkortat gå till Alina-Elena, säger Jenny Larsson.