– Det är ett jättestort intresse. Klättringen ska vara med i OS nästa gång och är en av de snabbast växande sporterna just nu. Vi skulle ledigt kunna dubbla antalet barn som vi har i våra träningsgrupper, säger Andreas Atthammar, ordförande i Fyrkantens klätterklubb.
Arrangemanget i är inriktat mot barn och ungdomar, och i norr är det klubbarna Kiruna, Fyrkanten och Skellefteå som arrangerar samlingarna där även klubbarnas medlemmar deltar.
– Det är bara lek och träning. Det handlar uteslutande om att ha kul, säger Andreas Atthammar.
Barnen är i åldrarna 5–13 år och det är full fart på flera olika fronter i Äventyrshallen, som har en rad klätterväggar av skiftande karaktär. Vid de olika väggarna har klättrarna olika uppdrag. Det kan vara att färglägga ett papper på en viss höjd, att klättra en förutbestämd led, att öva på att falla eller att öva på att klättra i sidled, så kallad traversering, och sätta en hand i rätt ruta. Här finns även en hinderbana med realistiska övningsmoment.
– Man får prova på en rad olika utmaningar. Vissa väggar lutar utåt och de är lite svårare. Det är både styrketräning och teknikträning, säger Andreas Atthammar.
Luleåtjejen Alice Knekta, 7, har börjat klättra i höst. Hon är en av deltagarna som tränar på att klättra en led där man ska följa tejpbitarna för att slutligen fira ned sig.
– Jag tycker det är roligt, för man får utmana sig själv. Det roligaste är när man firar ned sig, säger hon.
Ibland kan det vara svårt också, tycker Alice Knekta.
– Det är när man följer en led och så når man inte ett grepp. Då får man ta ett extra grepp. Och om man är riktigt högt uppe kan det vara läskigt. En gång var jag så högt uppe att jag inte vågade fira ned mig. Då fick jag klättra ned en liten bit och sedan vågade jag, säger hon.
– Barnen har ju en naturlig, vettig rädsla. När de tycker det är för högt eller när det blir för tungt så säger de till. Det är viktigt att man aldrig pushar barnen utan att de får ta höjden steg för steg, säger Andreas Otthammar.
Fyrkantens klätterklubb har funnits i snart ett år. Man har två olika barngrupper i gång på söndagar med knappt 20 barn och efterfrågan att få vara med är stor.
– Tyvärr kan vi inte utöka verksamheten som det ser ut nu. Vi får inte ens boka tider själva. Vi skulle gärna vilja tvätta greppen också, men det får vi inte heller. Vi är lite låsta av hur det fungerar i Luleå kommun och skulle önska att skoförvaltningen och fritidsförvaltningen hittade en bättre lösning, säger Andreas Otthammar.