Alesia och Janina räddade farfar i sjönöd – farmor starkt kritisk till lotsbåt utan extra båt och lift

När farfar låg svårt skadad i vattnet kom Janina, 8 år, ihåg magisterns ord om den förlängda armen. Hon sträckte ut en åra till farfar och drog honom till båten. Tillsammans med storasyster Alesia, 10, blev hon hjälte i sjödramat vid Lillskorven.

JOBBIGT. ”När farfar låg blödande på land så ställde vi oss längre bort med hunden. Det var för jobbigt att                titta på. Men det var bra att vi fick upp honom ur vattnet”, säger Alesia Hansson, närmast kameran.  Lillasyster Janina håller med.

JOBBIGT. ”När farfar låg blödande på land så ställde vi oss längre bort med hunden. Det var för jobbigt att titta på. Men det var bra att vi fick upp honom ur vattnet”, säger Alesia Hansson, närmast kameran. Lillasyster Janina håller med.

Foto: Linnea Bergenudd

LULEÅ2014-07-02 09:00

Det var i fredags på förmiddagen som det hände. Systrarna Alesia och Janina Hansson var på ön Lillskorven bredvid Sandön i Luleå skärgård med sina farföräldrar Gerd och John Hansson. De skulle ut och kolla mjärden med farfar John. När han skulle lossa ankaret ramlade han ur båten och kom i fallet åt spaken till motorn så att båten började snurra runt tills stenar och ankarlinan stoppade den. Farfaderns vänstra arm sargades av propellern.

Janina sträckte ut en åra till den svårt blödande farfar och lyckades tillsammans med storasyter Alesia dra honom till båten och få upp överkroppen över relingen. Sedan sprang flickorna efter hjälp.

– Jag hade blöta skor men jag brydde mig inte utan sprang det fortaste jag kunde efter hjälp, säger Janina.

Hon sprang till några grannar som var ute. Alesia sprang till farmor Gerd.

Grannarna hann först fram. De slog larm och gav första hjälpen.

– De var sjukvårdskunniga och visste att sätta på tryckförband och lägga John i rätt läge. Ett annat grannpar kom också ner. Alla gjorde ett fantastiskt jobb och var ett stort stöd. Utan dem vet jag inte om min man hade överlevt, säger Gerd.

Efter närmare en timme kom en lotsbåt med två ambulansmän ombord. Det var för grunt för att båten skulle kunna ta sig ända fram till ön. Grannarna hjälpte med sin båt till att få fram den skadade som sedan fick dras ombord på den höga lotsbåten.

Gerd Hansson är mycket upprörd och undrar vad det är som landstinget har upphandlat när det gäller hjälp vid sjukdomsfall och olyckor i skärgården.

– Personalen på lotsbåten och ambulansmännen gjorde ett fantastiskt jobb utifrån förutsättningarna. Det jag starkt ifrågasätter är att det kom en lotsbåt utan extra båt att komma i land med och att det inte fanns någon lift upp till båten. Istället fick en så svårt skadad dras upp på båten och sedan fick han ligga och frysa på durken tills båten nådde Strömören där en ambulans väntade. Tänk om inte grannarna hade funnits och kunnat komma med sin båt.

John Hansson hann tappa mycket blod och tappade också medvetandet.

– Från början hade han ingen puls. När lotsbåten kom och han skulle lyftas upp i den hade han vaknat till, säger Gerd.

John Hansson fördes till Sunderby sjukhus där han opererades under fredagen. På måndagen gjordes ytterligare en operation. Nu ska han flyttas till sjukhuset i Umeå.

– Senor och nerver har gått sönder i armen. Det är en lång konvalescens som väntar, säger Gerd när NSD hälsar på under tisdagsförmiddagen.

Sedan lägger hon gladare till:

– I dag har han faktiskt ringt själv och sagt att han är hungrig. Tidigare har han mått dåligt och inte haft aptit.

Janina och Alesia berättar att de och farmor har hälsat på farfar varje dag.

– Det känns bra och det är skönt att prata om det som hände, säger Janina.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om