Alesia och Janina rĂ€ddade farfar i sjönöd – farmor starkt kritisk till lotsbĂ„t utan extra bĂ„t och lift

NÀr farfar lÄg svÄrt skadad i vattnet kom Janina, 8 Är, ihÄg magisterns ord om den förlÀngda armen. Hon strÀckte ut en Ära till farfar och drog honom till bÄten. Tillsammans med storasyster Alesia, 10, blev hon hjÀlte i sjödramat vid Lillskorven.

JOBBIGT. ”NĂ€r farfar lĂ„g blödande pĂ„ land sĂ„ stĂ€llde vi oss lĂ€ngre bort med hunden. Det var för jobbigt att titta pĂ„. Men det var bra att vi fick upp honom ur vattnet”, sĂ€ger Alesia Hansson, nĂ€rmast kameran. Lillasyster Janina hĂ„ller med.

JOBBIGT. ”NĂ€r farfar lĂ„g blödande pĂ„ land sĂ„ stĂ€llde vi oss lĂ€ngre bort med hunden. Det var för jobbigt att titta pĂ„. Men det var bra att vi fick upp honom ur vattnet”, sĂ€ger Alesia Hansson, nĂ€rmast kameran. Lillasyster Janina hĂ„ller med.

Foto: Linnea Bergenudd

LULEÅ2014-07-02 09:00
Kerstin Anttila

Det var i fredags pÄ förmiddagen som det hÀnde. Systrarna Alesia och Janina Hansson var pÄ ön Lillskorven bredvid Sandön i LuleÄ skÀrgÄrd med sina farförÀldrar Gerd och John Hansson. De skulle ut och kolla mjÀrden med farfar John. NÀr han skulle lossa ankaret ramlade han ur bÄten och kom i fallet Ät spaken till motorn sÄ att bÄten började snurra runt tills stenar och ankarlinan stoppade den. Farfaderns vÀnstra arm sargades av propellern.

Janina strÀckte ut en Ära till den svÄrt blödande farfar och lyckades tillsammans med storasyter Alesia dra honom till bÄten och fÄ upp överkroppen över relingen. Sedan sprang flickorna efter hjÀlp.

– Jag hade blöta skor men jag brydde mig inte utan sprang det fortaste jag kunde efter hjĂ€lp, sĂ€ger Janina.

Hon sprang till nÄgra grannar som var ute. Alesia sprang till farmor Gerd.

Grannarna hann först fram. De slog larm och gav första hjÀlpen.

– De var sjukvĂ„rdskunniga och visste att sĂ€tta pĂ„ tryckförband och lĂ€gga John i rĂ€tt lĂ€ge. Ett annat grannpar kom ocksĂ„ ner. Alla gjorde ett fantastiskt jobb och var ett stort stöd. Utan dem vet jag inte om min man hade överlevt, sĂ€ger Gerd.

Efter nÀrmare en timme kom en lotsbÄt med tvÄ ambulansmÀn ombord. Det var för grunt för att bÄten skulle kunna ta sig Ànda fram till ön. Grannarna hjÀlpte med sin bÄt till att fÄ fram den skadade som sedan fick dras ombord pÄ den höga lotsbÄten.

Gerd Hansson Àr mycket upprörd och undrar vad det Àr som landstinget har upphandlat nÀr det gÀller hjÀlp vid sjukdomsfall och olyckor i skÀrgÄrden.

– Personalen pĂ„ lotsbĂ„ten och ambulansmĂ€nnen gjorde ett fantastiskt jobb utifrĂ„n förutsĂ€ttningarna. Det jag starkt ifrĂ„gasĂ€tter Ă€r att det kom en lotsbĂ„t utan extra bĂ„t att komma i land med och att det inte fanns nĂ„gon lift upp till bĂ„ten. IstĂ€llet fick en sĂ„ svĂ„rt skadad dras upp pĂ„ bĂ„ten och sedan fick han ligga och frysa pĂ„ durken tills bĂ„ten nĂ„dde Strömören dĂ€r en ambulans vĂ€ntade. TĂ€nk om inte grannarna hade funnits och kunnat komma med sin bĂ„t.

John Hansson hann tappa mycket blod och tappade ocksÄ medvetandet.

– FrĂ„n början hade han ingen puls. NĂ€r lotsbĂ„ten kom och han skulle lyftas upp i den hade han vaknat till, sĂ€ger Gerd.

John Hansson fördes till Sunderby sjukhus dÀr han opererades under fredagen. PÄ mÄndagen gjordes ytterligare en operation. Nu ska han flyttas till sjukhuset i UmeÄ.

– Senor och nerver har gĂ„tt sönder i armen. Det Ă€r en lĂ„ng konvalescens som vĂ€ntar, sĂ€ger Gerd nĂ€r NSD hĂ€lsar pĂ„ under tisdagsförmiddagen.

Sedan lÀgger hon gladare till:

– I dag har han faktiskt ringt sjĂ€lv och sagt att han Ă€r hungrig. Tidigare har han mĂ„tt dĂ„ligt och inte haft aptit.

Janina och Alesia berÀttar att de och farmor har hÀlsat pÄ farfar varje dag.

– Det kĂ€nns bra och det Ă€r skönt att prata om det som hĂ€nde, sĂ€ger Janina.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
LuleÄ