Hur skapar man en bästsäljande bok? Svaret får kanske delas på skilda infallsvinklar. Bokens tema ska kännas aktuellt, liksom i högsta grad lockande välbekant hos den tänkte läsaren. Rätt svar skulle vara lika med en bok om miljöförstöring, klimatkris, utdöende växt- och djurliv. Upptakten för ”Ålevangeliet” kan också tyckas vara betryggande med enligt uppgift utgivning redan kontrakterad för 33 länder.
En bästsäljare väntas också ha en historisk dimension, att ämnet känns välbekant från tidigare generationer. I det fallet tänker jag på Sargassohavet, lika med den gränslösa havsvidden mellan Sydamerika och Afrika där ålen har sitt lekområde. Detta är enligt vad vi lärt oss i dåtidens folkskolas läsebok.
Sedan århundraden var också ålen viktig i naturahushållet. Man ljustrade och fångade i ”ålhus”, med en form av spjälbotten dit fisken fördes av vattnet. När detta rann ut låg fångsten klar att hämta upp från botten. Man kunde också sätta ut ryssjor eller ta ålen på något som skulle kunna kallas för långrev.
Ålen var också vetenskapligt sett en enda stor gåta. Var det en fisk som snarast hade en ormlik kropp? Dessutom hade ålen förmågan att periodvis befinna sig ovan vattnet eftersom den kunde vandra mellan vattendragen. Den tog hjälp av små rännilar på sin färd från Sargassohavet till de sumpiga åar som Svensson beskriver utifrån sin skånska hembygd. Vandringen var en sak som förbryllade, liksom att de olika omvandlingsstadierna som skedde ute i havet inte kunde beläggas. Populärt sagt gällde det ”världens mest gåtfulla fisk”.
”Ålevangeliet” har av förhandsläsare kallats för ”litterär naturvetenskap med existentiella förtecken”. En gåtfull fisk med filosofiska kvaliteter förefaller vid första påseendet som en tämligen omöjlig kombination. Man kan jämföra djur med djur. Man kan jämföra människa med djur, det som med ett fint ord kallas för antropomorfism. Med det går vi i Rachel Carsons spår. Hon kom med bästsäljaren ”Tyst vår” från 1963 där vi människor får minst sagt en åthutning för vårt sätt att hantera det grundläggande livet. Men lär vi oss därav något om vår framtid, eller livet med existentiella förtecken?
Med det har vi nått till minst sagt globala nivåer. Vad kan man säga om ålen utifrån högst lokala förhållanden? Patrik Svensson har sin barndoms skånska åar med spännande ålar. Även Norrbotten ägde sina ålar, förunderligt nog, säger kanske någon. Under 1950-talet satte man ut ålryssjor i Sunderbybäckens utlopp i Luleälven. Även Gammelstad hade sitt ålamörker under höstarna som en svag avglans av Skåne. Fångsten gick till lokala uppköpare förutom ett smakprov till julbordet. Om detta berättar dåtidens barn och ryser vid minnet av något så ”äckligt” som rökt ål. Låt dock bli att äcklas av den här boken. Fördjupa dig istället i denna märkliga kombination av fiskeminnen, litterär naturvetenskap och existentiella förtecken.