– Vi finns här som en resurs för kommuner och frivilligorganisationer, säger Elizabeth Hanson, forsknings- och utvecklingsledare på Nationellt kompetenscentrum Anhöriga.
Enligt Lennart Magnusson, verksamhetschef på Nationellt kompetenscentrum Anhöriga, står anhöriga för 75 procent av den vård och omsorg som äldre får idag.
– Det kan vara all form av hjälp och stöd i det dagliga livet. Det kan handla om att komma ihåg att ta sina mediciner, att komma ihåg att gå till sina läkarbesök, hjälp att äta. Allt från enklare göromål upp till att man tar hand om och sköter dem helt och hållet, säger Lennart Magnusson.
– De flesta anhöriga vill stötta sina närstående men för att göra det behöver man stöd och hjälp. Särskilt för dem som gör omfattande insatser dygnet runt, säger Elizabeth Hanson.
På onsdagen samlades forskare, frivilligorganisationer, anhöriga och personal inom vård och omsorg på Kulturhuset för en konferens som tog upp frågor kring anhöriga och det stöd de får.
Vad vill ni åstadkomma med konferensen?
– Det är att aktualisera och medvetandegöra om anhörigfrågor och det andra är att sprida kunskap och skapa en mötesplats där man kan diskutera de här frågorna, säger Lennart Magnusson.
I fokus för konferensen stod även betydelsen av den ändring i socialtjänstlagen som infördes den 1 juli i år och som som innebär att kommunen numera måste ge stöd till anhöriga som vårdar närstående.
Nationellt kompetenscentrum Anhöriga tillkom för två år sedan och har på uppdrag av regeringen som uppgift att stimulera och stödja utvecklingen av anhörigstöd till äldre, berättar Lennart Magnusson.
– Vår huvuduppgift är att erbjuda lättillgänglig och förståelig kunskap om anhörigfrågor till anhörigvårdare, personal och kommuner och att stimulera och stödja utveckligen av anhörigstöd, säger Lennart Magnusson.
Det är främst två stora grupper som stödet ska riktas åt. Det vanligaste enligt Lennart Magnusson är att makar stöder varandra eller att barn, ofta förvärvsarbetande döttrar, gör mycket insatser och behöver stöd. Det kan handla om individuellt anpassat stöd, om information och utbildning och om känslomässigt stöd.
– Men också avlastning som man behöver regelbundet. Det ska anpassas för individens situation, säger Elizabeth Hanson.