Aktiv hjärt- och lungförening för bättre hälsa

År 1994 drabbades Lennart Thelins då 54-åriga fru av hjärtstopp. Ambulansen var snabbt på plats och hon räddades till livet. Men hon har inte kunnat arbeta sedan dess.
- Hon var butikschef på Boströms Ur och Guld. Det var ett stressigt jobb. Hon hade mycket långa arbetsdagar. Hjärtstoppet drabbade henne första semesterdagen. Nu har hon pacemaker, säger Lennart Thelin.
Många aktiviteter
Hustrun och han blev snabbt medlemmar i Piteå hjärt- och lungförening. Den har över 800 medlemmar - att jämföra med 150 medlemmar i Luleå - och en mycket livaktig verksamhet.
- Vi kör många aktiviteter. Det är till exempel vattengymnastik, vanlig gymnastik, bowling och promenader. Vi har en speciell stig som heter "Gå för bättre hälsa".
Det finns 14 hjärt- och lungföreningar och en länsförening i Norrbotten. Lennart Thelin är en av två länsinstruktörer i hjärt- och lungräddning. Han berättar hur de i Piteå försöker lära ut kunskapen till så många invånare som möjligt.
- Vi har bland annat arbetat i grundskolan och nu står Strömbackaskolan, som är en gymnasieskola, på tur, säger han.
Arbetar för hjärtstartare
Just nu arbetar Hjärt- och lungföreningen i Piteå hårt för att få så kallade hjärtstartare - defibrillatorer - inköpta och utplacerade på strategiska ställen i staden.
- I Boden har de redan hjärtstartare på tre ställen. Det är apparater som vem som helst kan använda och därmed hjälpa till att rädda liv. Det följer med noggranna, lättfattliga instruktioner, säger Lennart Thelin.
Kjell Eriksson, Luleå, ägare till Lulebuss och två reseföretag, lyssnar till Lennart Thelin och imponeras av det han får höra. Han drabbades av hjärtinfarkt för två år sedan och är nu mycket aktiv medlem i Luleå hjärt- och lungförening.
Blev livrädd
- Jag raggar hela tiden nya medlemmar till vår förening. Vården är god på Sunderby sjukhus, men som hjärtpatient blir man inte kallad till någon efterkontroll hos hjärtläkaren. Man går hjärtskolan och lär sig äta rätt och motionera och samtalar om den nya livssituationen men sedan återvänder man inte till sjukhuset. Då behövs gemenskapen och aktiviteterna i hjärt- och lungföreningen, säger Kjell Eriksson och tillägger:
- Jag trodde att jag var Stålmannen och körde hårt 15 timmar per dygn. Hjärtinfarkten kom som en blixt från klar himmel. Smärtan var så fruktansvärd att det tog ett och ett halvt år in-nan jag, som rest över hela världen, vågade sätta mig i ett flygplan 10 000 meter upp i luften igen. Jag blev helt enkelt livrädd.