I pausen under den omtalade rättegången mot en väktare samtalar parternas företrädare. Målsägandebiträdet Jan Wennerbrandt yrkar på 50 000 kronor i ersättning till målsäganden för det lidande han förorsakats. Åklagaren Anna Väppling yrkar på två års fängelse för den tilltalade. Advokaten Johan Eriksson i sin tur vill se sin klient frikänd.
Det var i oktober 2021 som en man snattade en glass inne på ett av Luleås varuhus. Han fördes till ett väktarrum av två väktare och där anslöt en tredje väktare, 54-åringen, som nu står åtalad för grov misshandel.
Allt finns inspelat på den övervakningsfilm som NSD tidigare visat. I filmen syns turbulensen när målsäganden ligger på golvet och tre väktare hanterar situationen.
Under sin slutplädering den avslutande rättegångsdagen valde åklagaren Anna Väppling att visa filmen på nytt – i slowmotion.
– Vi är väl alla bekanta med ordspråket att en bild säger mer än tusen ord. Här har vi hela händelseförloppet på film.
Enligt henne uppträder målsäganden lugnt och stilla ända tills den tilltalade kommer in i rummet.
– Jag menar att det är den tilltalade som initierar våldet. När han misslyckas med att få kontroll eskalerar våldet genom att han tar strypgrepp, säger Anna Väppling.
Hon menar att det syns på filmen hur den tilltalade begår övervåld mot en person som ligger med handfängsel på golvet.
– Jag säger inte att han lägger all sin tyngd på honom, men en stor del. Det säger jag utifrån att han bara har sina tåspetsar i golvet och vid ett tillfälle bara en tåspets. Då måste målsäganden ha en ansenlig del av den tilltalades kroppstyngd på sig.
Hon tillstår att målsäganden kan ha sagt otrevliga saker och eventuellt kan ha varit hotfull.
– Han snodde en glass. Det är inte bra. Men det som hände var inte rätt.
Målsäganden har själv sagt att han blev "shokad" (strypt) och att det svartnade. Han har berättat att han fick väktarens tyngd över sig så att han inte kunde andas.
Åklagaren menar att hans berättelse styrks av dokumentationen av skadorna. Hon yrkar på två års fängelse.
Väktaren berättar att åtalet inneburit stora konsekvenser för honom personligen.
– Jag har blivit fråntagen precis allt, säger han.
Han har anlitat den rikskände, välrenommerade brottmålsadvokaten Johan Eriksson.
I sin slutplädering gjorde Eriksson allt för att dissekera åklagarens argument genom att hänvisa till flera rättsliga principer, tidigare fall och – inte minst – genom att plocka ut stillbilder från övervakningsfilmen.
– Jag delar åklagarens uppfattning om att det är förnämligt med en film, men vi ser det vi vill se.
Det som åklagaren kallar för ett strypgrepp menar Johan Eriksson är ett grepp för att motverka våld.
– Om man bestämmer sig för att man tycker det ser ut som ett strypgrepp, ja, då kanske man tycker det. Jag påstår att det inte går att se något strypgrepp.
Han hävdar att det bara var ett kort ögonblick som väktaren höll sitt knä över bål och hals.
– Får man den kroppstyngden över sig får man skador. Målsäganden har inte ens ett blåmärke.
De små punktblödningarna på ögon och ögonlock kan ha många olika förklaringar menar advokaten, exempelvis kraftansträngning eller astmaanfall.
Hans klient hade inget uppsåt att skada, fastslår han.
– Från att personen slutar göra motstånd går det fort innan han läggs på sidan, får sin astmamedicin och så inväntar man polisen.
Advokaten understryker också att målsäganden inte brutit några revben.
– Vilket han påstod. Enligt röntgen hade han inte brutit några revben. Han är inte trovärdig.
Dom meddelas 10 april.