Martin Tidén är chefsåklagare vid den särskilda åklagarkammaren i Malmö. Det var han som ledde förundersökningen mot polismannen som sköt George Benberia den 24 mars förra året. Misstanken gällde tjänstefel, men den 30 maj tog han beslutet om att inte fullfölja förundersökningen.
– Jag har läst alla förhör och nu var jag tvungen att läsa om allt igen eftersom det är ett år sedan händelsen. Men med de uppgifter som finns i förhören och det inspelade telefonsamtal där vi hör polismannens rop om att han (George) ska släppa kniven... På inspelningen hörs också skottlossningen och det mamman säger till sin son. Med hänsyn till det och det som den andra polisen på plats säger och det brandmännen som var där säger i förhör, så anser jag det vara utrett att han hade en kniv i handen när han blev skjuten.
Martin Tidén hänvisar även till uppgifter från räddningspersonal på plats och också till förhören med Oxana Sepman, som i första förhöret en knapp timme efter att sonen har skjutits säger att George hade en kniv i handen. I det andra förhöret några dagar senare säger hon att "han höll i kniven, annars hade jag inte skrikit eller försökt stoppa honom".
Martin Tidén hänvisar också till vad kollegan till polisen som sköt säger i vittnesförhöret som hölls fyra dagar efter händelsen. Kollegan uppger att George gör "något slags utfall" med kniven. På frågan om var kniven hamnar, säger polisen: "Jag har något minne av att han släpper den när han faller ihop, alltså när han blir skjuten... Så upplever jag det".
– Hon säger också att om hennes kollega inte hade skjutit, då hade hon gjort det. Det är ju ganska starkt, säger Martin Tidén.
Han påpekar att en kniv visserligen inte kan användas för att orsaka skada på avstånd, som ett skjutvapen. Men däremot kan en knivbeväpnad person förflytta sig snabbt och han menar att George vid skottögonblicket befinner sig endast någon meter från sin mamma. I förhör med Oxana och Alexey Sepman framgår det att det var meterdjup snö på platsen där de stod. Alexey Sepman säger också i det förhör som hölls med honom några dagar efter skjutningen, att George inte kunde röra sig framåt på grund av snödjupet. Kollegan till polisen som sköt uppger i förhör att hon och hennes arbetskamrat stod i snö upp till lårhöjd. Oxana Sepman uppskattar avståndet mellan henne och sonen till "minst två-tre meter".
Martin Tidén konstaterar att det snödjupet till trots har varit möjligt för människor att förflytta sig på platsen. Han tar räddningstjänstens personal som exempel, liksom poliserna när de flyttade George.
– Frågan här är om polisen ska chansa och springa runt gärningsmannen? Om denne hade hunnit fram med kniven och stuckit sin mamma eller styvpappa, hur skulle vi hantera det?
Åklagaren hänvisar i sitt beslut till den så kallade skjutkungörelsen, som säger att en polis får skjuta verkanseld för ett brott som finns med i skjutkungörelsen, exempelvis mordbrand. I övrigt får skjutvapen användas vid omhändertaganden i tre fall: När personen i fråga är allvarligt psykiskt störd, när personen har vapen som kan befaras bli missbrukat eller när personen är uppenbart farlig för annans liv eller hälsa. Rätten till nödvärn innebär att en polis också får använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot sig själv eller en annan person, eller hot som innebär "trängande fara" för sådant våld.
Finns det något försvårande med att George Benberia sköts i ryggen?– Det skulle kunna vara försvårande, om hotet hade varit riktat mot polisen. En sådan omständighet hade gjort att jag hade funderat länge på det, minst sagt. Men polismannen är placerad på ett sådant sätt att han iakttar ett händelseförlopp gällande hot mot annan person. För att hindra det är han tvungen att verka.
Oxana Sepman säger att hon aldrig hade ringt polisen om hon hade vetat att svensk polis skjuter för att döda. Vad säger du om det?– Svensk polis skjuter inte för att döda. I det här fallet skjuter de för att skydda henne, eftersom att han står så nära henne med kniven.
Mamman undrar också varför polisen inte skjuter varningsskott först?– Det finns en bestämmelse som säger att man ska skjuta varningsskott, om det är möjligt. Här skriker polisen fyra gånger utan att få en reaktion. Hotet är så överhängande att han inte hinner göra det.
I rapporten från den platsundersökning som gjordes står det inget om hur stort avståndet mellan platsen där George Benberia föll och den plats där kniven senare återfanns var. Martin Tidén påpekar att polisen mycket sällan "fryser" en plats efter en sådan här händelse.
– Det är ofta ingen idé att göra det. När polisen använder våld har de också en skyldighet att vårda personen. Här har de flyttat på honom, det har blivit nedtrampat på platsen. Kniven kan ha sparkats iväg när brandmännen släckte elden.
Såväl Oxana som Alexey Sepman har uppgett att kniven försvann i djup, oupptrampad snö när George släppte den. Av rapporten från eftersöket av kniven framgår det också att kniven påträffades av en polishund i snön.
Varför har inte den polis som sköt förhörts i utredningen?– I svensk rätt är det så att den som är skäligen misstänkt för brott har rätt till en försvarare. Innan en person är skäligen misstänkt är det besvärligt att höra denna. Den personen kan då lämna oförmånliga uppgifter om sig själv. En polis som skjuter lämnar alltid en skjutrapport där de beskriver själva händelsen. Här har det hållits en väldig massa vittnesförhör och det har gjorts en teknisk undersökning. Jag hade tillräckligt med underlag för att säga att gärningsmannen höll i en kniv och att polisen, på riktigt sätt, bedömde att han hade tillåtelse att skjuta enligt bestämmelserna i skjutkungörelsen.