Kristina Wikström, Kallaxgårdsbutik, före detta matkonsulent hos Hushållningssällskapet i Norrbotten-Västerbotten, ser ett problem.
– Bäret är så nischat att om dess växtmiljö försvinner, hotas bäret. Vi har sett att bären blir färre.
I takt med att åkrar och dikesrenar växer igen försvinner det bär som om vilket Linné skrev: "I sanning intaga dessa bär främsta rummet bland alla i Sverige vildt växande."
Kristina Wikström finns bland de norrbottningar som förädlar vildväxande åkerbär. Hon och hennes syskon Maria och Anders, driver varumärket "Syskonen W". Iden är bland annat att förädla norrbottniska råvaror, däribland åkerbär. Varorna säljs hos Syskonen Wikströms butik Kallaxgårdsbutik.
Med 13 års erfarenhet som matkonsulent kan Kristina Wikström de norrbottniska råvarorna. Åkerbär plockar hon och systern Maria i krokarna runt Kallax. Hon behöver bara gå runt knuten för att hitta bär.
Hon är inte förvånad nu när det kommit en hel bok om Åkerbär, Europas godaste bär (Black island books). Författare till boken är Martin Ragnar och medförfattare Paulina Rytkönen och Jan Hedh. Martin Ragnar är forskningschef i Axolot Solutions AB, ett företag som sysslar med vattenteknik. Han beskriver sitt första möte med åkerbäret som "fullständigt magiskt". Kristina Wikström tycker att det är ok att en författare söderifrån skrivit boken om något så norrländskt som åkerbär.
– Det viktigaste är väl ändå åkerbäret uppmärksammas, tycker hon.
Den som frågar Kristina Wikström vad hon har för känsla inför åkerbär, kan se att det glimtar till i ögonen.
– Man plockar dem, solen ligger på, man svettas och myggen har upptäckt en, man ser bäret där det lyser rött i gräset... och sedan smaksensationen, explosionen i munnen, när du stoppar in ett bär. Doften och smaksensationen.
Hon är noga med att påpeka att åkerbäret, som av många kan uppleva som dyrt, är väl värt sitt pris.
– Du plockar bäret ett och ett, du rensar det ett och ett. Varje bär i sylten eller parfaiten du äter eller saften du dricker, är hanterat av en eller två händer.
– Plockning och rensning är ett hantverk, jag brukar likna det vid att klämma siklöja på rom. Varje romkorn måste klämmas fram av en mänsklig hand.
1939 sålde Alfrid Axelsson bär genom en annons i tidningen Dagens nyheter. Alfrid tog 7,40 för ett kilo bär, inklusive frakt.
– Dagsmedellönen för en arbetare 1939 låg på 7,35 kronor.
Den och andra detaljer finns i Martin Ragnars bok.
Åkerbär finns i hela kustområdet i Norrbotten och även i andra delar av det som slarvigt kallas Norrland. Kristina Wikström tycker att hon kan säga att Luleåområdet är ett område med mycket åkerbär. Men även hon märker den minskade tillgången.
– Dikeskanterna växer igen, färre djur betar mindre på ängarna. Växtmiljöerna försvinner.
Åkerbärsblomman är Norrbottens landskapsblomma. Kristina Wikström tycker att valet är självklart, så självklart att hon inte ens vill nämna någon konkurrent till åkerbärsblomman.
– I Norrbotten är vi väldigt stolta över åkerbäret, säger hon.
Hon säger också att turisterna som kommer till hennes och syskonens butik är mycket medvetna om det unika bäret.
Turisterna frågar om det finns i butiken.
Hon har lagt märke till att bärens smak är olika, beroende på var de har växt.
– Det ideala stället där man hittar bär är dikeskanter, ängsmark och vid kusten där det är lite kullrigt av grästuvor.
Det är alltså där vi kan hålla utkik efter bären. Men det är inte lätt att hitta dem.
– Jag tycker det verkar som om åkerbäret är rädd om sina bär, som om plantan gömmer dem. Det är inte som andra bär, där evolutionens avsikt är att bäret ska spridas. När det kommer ett bär, sticker plantan fram en eller flera blad för att dölja bäret.
Kristina och Maria Wikström köper också bär av plockare i trakten för förädling.
– Alla har sina ställen och dessa är man rädd om. Man berättar inte var man plockar sina åkerbär.
De vill ha vildväxande bär. Allåkerbäret, den odlade varianten, är inget alternativ för dem. Men visst skulle det vara bra om åkerbäret kunde odlas i större mängder.
– Men det är inte ett lätt bär att odla.
Den som vill plocka, måste "ha åkerbärsögon". För Kristina Wikströms del innebär det att läsa av naturen, att se var det kan finnas bär. Och att leta just där. Böja på knäna och söka under bladen.
Själv använder hon bäret mest till desserter.
– Det enklaste sättet är att äta med glass. Andra är att göra en åkerbärsparfait eller en pannacotta. Grädde till förhöjer smaken.
Här intill förmedlar Kristina Wikström ett recept på åkerbärspannacotta.
Hon tycker att norrbottningarna hedrar sitt bär.
– Många köper sylt att ha med som present när de reser bort. När man ger bort åkerbär, ska man berätta om det här fantastiska bäret. Man ska berätta att det är svårt att hitta och svårt att rensa, att man sitter med nagelsax och rensar ett och ett. Folk är värda att få veta hela storyn.
Hon påpekar att hennes föräldrar gjorde likör på bäret, men det var möjligen vanligare förr. Finländarna har sin åkerbärslikör.
– Finländarna är duktiga på mycket med bär.
Men blott Norrbotten norrbottniska åkerbär har.