Pajalabördiga Agneta Lehto, 65, sitter i sin lägenhet i Luleå och det är där hon spenderar större delen av sin tid. Hon har flyttat in för några månader sedan och ursäktar röran.
– Det har varken funnits ork eller förmåga att få ordning här, säger hon.
Agneta sökte vård redan i tonåren med symptom som hjärtklappningar och muskelsmärtor. Men det skulle ta 30 år innan en läkare tog henne på allvar.
– Min mamma tog mig till läkare när jag var 14 år men läkarna sa bara att besvären skulle växa bort och skickade hem mig. Men problemen bara fortsatte, med andra sjukdomar och fler symptom, säger hon.
Agneta fortsatte att må dåligt utan att få svar på varför och när hon hade fyllt 50 år så förstärktes symptomen och hon började lägga ihop ett och ett. Hennes två döttrar, som då var i 30-årsåldern, hade fått se sin mamma må dåligt i hela sina liv.
– Jag gick upp i vikt och drabbades av en förlamande trötthet. Min mamma visade mig en tidningsartikel hon hade läst om en kvinna som drabbades av hypotyreos under klimakteriet, och sa: läs, det här är ju du, säger Agneta och bläddrar i den 15 år gamla kvällstidningen.
Hypotyreos, är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna i Sverige och innebär underfunktion i sköldkörteln som styr kroppens ämnesomsättning. Sköldkörtelhormonbrist kan ge symptom som trötthet, värk, minnesproblem och viktuppgång för att bara nämna några.
– Det var när jag blev inlagd på sjukhus som en läkare reagerade över de låga sköldkörtelvärdena. Sedan besökte jag en privat läkarmottagning och fick utskrivet Levaxin, som jag åt i några år, säger hon och förklarar att det är ett syntetiskt sköldkörtelhormon som innehåller T4, ett av flera hormoner som bildas i sköldkörteln.
Varför åt du det i bara några år?
– Det var fruktansvärt hur dåligt jag mådde. Jag låg bara och grät i perioder och bad till Gud att hjälpa mig. Till slut hittade jag information på nätet om binjurekrascher och insåg att det handlade om det.
Agneta insåg att medicineringen inte fungerade på henne och har sedan dess försökt få flera läkare att söka licens för naturligt sköldkörtelhormon, som kommer från grissköldkörtlar som innehåller samma hormoner som människans.
Hur har det gått?
– De flesta läkare jag träffat känner till medicinen men enligt dem får de inte söka licens för regionen.
Agneta har stött på många onödiga kommentarer från sin omgivning och menar att det är svårt för andra att förstå som inte varit i situationen själva.
– Jag skulle kunna skriva en triologi om alla turer inom vården, säger hon men vill vara tydlig med att det inte handlar om enskilda läkare.
Agneta berättar att hon testat allt, som naturligt sköldkörtelhormon och olika hälsokostpreparat och beskriver hur den konstanta tröttheten och "hjärndimman" tär på det sociala livet.
– Om någon ställer frågan vad man skulle ta med sig till en öde ö så tänker de flesta på mat eller katten. Jag skulle ta med sängen.
– Det är ju tyvärr så att man orkar inte vara med i olika sammanhang. Man tappar vänner och ens sociala liv krymper. Ekonomin är obefintlig för att pengarna går till att söka alternativa lösningar. Jag känner mig så maktlös.