"Det är självklart att vi ska förhålla oss till det afghanska folket, men kanske undvika att samarbete med den afghanska staten. Inte minst med tanke på kvinnornas situation", säger Per Sevastik.
– Det är ett stort nederlag och ett misslyckande för oss och det internationella samfundet när det gäller att applicera våra värderingar i ett land som kanske inte hade förutsättningar för det, säger Per Sevastik, som under snart 30 år arbetat för Sida och som 2016–2017 var chef på Sidas biståndskontor i Afghanistan.
Per Sevastik ger, under en semesterresa hos släkt och vänner i Luleå, sin syn på Afghanistan. Han har disputerat i folkrätt och skrev 2019 en akademisk artikel om situationen i Afghanistan med fokus på mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
– Det är nästan omöjligt att implementera demokrati och mänskliga rättigheter i ett land som är så komplicerat som Afghanistan och som till råga på allt infört en amnestilag, som trädde i kraft 2009. Det är ett land fullt av krigsherrar och krigsförbrytare som man inte har kunnat lagföra och som man gett omfattande immunitet åt genom lagstiftningen, säger han.
– Afghanistan antog en ny konstitution 2001 som hade alla förutsättningar att fungera i landet. Den är själva fundamentet för att kunna skapa en demokrati baserad på rättsstatens principer. Nu ska talibanerna skapa något nytt och det återstår att se vad det blir, säger han.
Hur såg Afghanistan ut för fem år sedan när du var där jämfört med nu?
– Det var ett Afghanistan som hade ett framtidshopp om demokrati och mänskliga rättigheter. Det var många jag pratade med som trodde på en förändring, även om man var osäker på vad som kunde hända i framtiden. Kriget var påtagligt med en mycket osäker framtid för mina lokala kolleger. Vi kunde åka därifrån men de var kvar. Idag med facit i hand är vi tillbaka på ruta ett. Det är så jag känner.
Vad tror du om kvinnornas framtid?
– Kvinnorna har fått smak på förändring och vill inte att den ska brytas. Kan vi bistå med att de kan stärka sin röst ska vi absolut vara där på ett eller annat sätt, men det är väldigt svårt att veta i nuläget vart Afghanistan är på väg. Vad det får för politiskt styre, hur de resonerar, hur de bemöter oss och vilka diplomatiska relationer vi kommer att ha med Afghanistan i framtiden. Det måste vi tänka igenom, men det är självklart att vi ska förhålla oss till det afghanska folket, men kanske undvika att samarbete med den afghanska staten. Inte minst med tanke på kvinnornas situation.