Eva Andén var en kvinnlig pionjär som det passar att påminna om på årets kvinnodag.
Det är nämligen precis hundra år sedan hon blev Sveriges första kvinnliga advokat. Händelsen var anmärkningsvärd, antytt av skrivningen i det gamla mötesprotokollet:
”Fröken Eva Andén vore den första kvinnan som vunnit inträde i Sveriges Advokatsamfund, varom meddelande till pressen skulle ske”.
Att hon var fröken var viktigt. I mars 1918 fick ingen fru agera i en svensk rättssal utan medgivande av sin make. Eva Andén (1886-1970) var och förblev ogift.
Att hon skulle välja juridiken var väntat. Redan som ung i Uppsala hade hon visat ett starkt engagemang i frågor som rörde kvinnors rättigheter. Tidigt turnerade hon för Landföreningen för kvinnans politiska rösträtt och föreläste om barnavård, kvinnors rättigheter inom äktenskapet och fattigvårdslagarna.
Efter sin examen 1912 fick hon jobb som tingsnotarie hos häradshövdingen i Falun och bara tre år senare tog hon över Kvinnliga juristbyrån i Stockholm.
I mars 1917 blev hon den första kvinnan som talade i Sveriges riksdag, som sakkunnig i debatten om en ny lag om barn födda utanför äktenskapet. Hon kallade det diskriminerande att bara moderns namn och inte faderns noterades i församlingsboken när ett barn var fött utom äktenskapet. Likaså kritiserade hon ordningen att mödrar till barn utan känd fader var hänvisade till fattigvården. Hon ansåg att modern borde få underhåll och att oäkta barn skulle ha arvsrätt.
Då hon talade var kammarens församling ”mera tyst och uppmärksam än under något statsministeranförande”, enligt DN:s rapportering.
Sedan hon blivit antagen i Advokatsamfundet döpte hon om sitt företag till Eva Andéns advokatbyrå. Främst var den inriktad på mål som rörde bodelningar vid skilsmässor, underhållsbidrag och vårdnadsfrågor.
Bland klienterna fanns kända kvinnor som Selma Lagerlöf, Elin Wägner, Barbro Alving och Astrid Lindgren.
Bland annat hjälpte Andén den blott 19-åriga Astrid Lindgren till Rigshospitalet i Köpenhamn för att föda ett barn. Dessutom ordnade hon ett gott fosterhem åt gossen.
Andén var även medlem i Föreningen Frisinnade Kvinnor, som startade kvinnotidningen Tidevarvet. I den skrev hon artiklar om tidens usla kvinnosyn, kvinnlig rösträtt, fria aborter, ”oäkta” barns rättigheter och gifta kvinnors självständighet.
Genom sina texter framstod hon som en radikal och frisinnad föregångare i feministiska frågor.
Hon hann även skriva flera böcker, med titlar som Mödrars rätt, Den diskvalifiserade modern; antikvitetsskräp i förmyndarlagen och Tankeställare inför äktenskapet.
Tack vare sitt litterära intresse blev hon ordförande i Samfundet De Nio 1949–1962.
I många år delade Andén hushåll med medarbetaren Lisa Ekedahl och upp i åren förblev hon aktiv i det yrke där hon för hundra år sedan varit en betydelsefull kvinnlig pionjär.