I november och december 2013 producerade LKAB mer än de någonsin gjort tidigare. Ingenting finns på lager. Och kunderna vill bara ha mer.
Men konkurrenterna knappar in på gruvkoncernen. Och LKAB måste tacka nej till ordrar.
– LKAB:s stora problem är inte efterfrågan på produkter. Vårt problem är att marknaden är i stadgad tillväxt, våra konkurrenter tillfredställer kundernas krav på högkvalitativa produkter, säger Lars-Eric Aaro, vd på LKAB.
Låga priser
– Min stora oro är inte att LKAB tjänar nog med pengar, det är att det här fönstret stängs. Om man ska ut och kriga med produkter när fönstret är stängt är det lätt hänt att det är pris som gäller för att ta sig in.
Lars-Eric Aaro jämför med en situation liknande den el-kedjorna har idag, där man försöker konkurrera ihjäl varandra med låga priser. Målet med att komma upp till produktion på 37 miljoner ton är för närvarande försenat med minst ett halvår. Idag har företaget en kapacitet på 27 miljoner ton.
– Om vi blir för små hamnar vi i en klassisk marginalisering om man blir för liten. Oavsett hur duktig man är, säger Lars-Eric Aaro.
Pellets attraktivt
– Vi skulle lätt kunna sälja ytterligare tio miljoner ton idag. Vår marknadsavdelnings största bekymmer idag är att hitta bra ursäkter för att inte leverera.
Enligt Lars-Eric Aaro kan inte 90 procent av gruvmarknaden producera det som kunderna helst vill ha. Det handlar om pellets som kan stoppas direkt i stålverkens masugnar.
– Det är väl ungefär fem konkurrenter som vi idag håller ögonen på. Vi är fortfarande längst fram, men de knappar in, säger han.
Liksom tidigare är det handläggningstiderna för att få miljötillstånd som är det stor bekymret menar Lars-Eric Aaro.
– Vi kan uppfylla alla miljövillkor i Sverige. Men det är den administrativa handläggningstiden som måste bli i världsklass om vi ska vara en effektiv järnmalmsleverantör, säger han.
Minska kostnader
Han menar att LKAB också måste förbereda sig på lägre priser. I och med det ska företaget bli effektivare. I den effektivisering som sker ska 60 procent fås genom volymökningen och resterande 40 procent ska fås genom att minska kostnaderna internt.
– När utbudet överstiger efterfrågan kommer priset att tryckas. Vi ska ha en marginal att klara fortsatt tunga investeringar och samhällsomvandlingen, säger Lars-Eric Aaro.