80-åring tar hand om sin sjuke son

Vi möter Jan-Evert Johansson och hans far Bengt Johansson i deras lägenhet på Burströmska gärdan i Luleå. Pappan berättar att hans fru, Jan-Everts mamma, också hade den ms-liknande muskelsjukdomen dystrofia myotonika och att hon gick bort för två år sedan, 67 år gammal. Henne skötte Bengt också om.
- De allra sista tolv dagarna låg hon på Sunderby sjukhus. Hon ärvde sjukdomen av sin far och den bröt ut när hon var 30 - 40 år. Hon kunde cykla tills hon var 50 år, säger han.
By pass-operation
Han berättar att för varje nytt släktled som drabbas bryter sjukdomen ut tidigare.
- Jag blev sjuk när jag var 20 år, efter värnplikten, säger Jan-Evert Johansson.
Också Jan-Everts lillebror är drabbad av dystrofia myotonika.
- Men på honom har det inte tagit lika hårt som på Janne, säger Bengt Johansson.
Jan-Evert Johansson är halvtidsanställd i tryckeriet på länsstyrelsen sedan sommaren 2004. Men sedan september 2007 har han varit heltidssjukskriven. Då drabbades han av dålig blodcirkulation och genomgick en by pass-operation som misslyckades och fick göras om.
- Sedan har han fått en tå amputerad, säger Bengt Johansson.
Vågar inte gå ut
Jan-Evert sitter i kökssoffan i lägenheten och tittar ut genom fönstret. På bordet ligger en tidning med korsord. Korsord har blivit hans tidsfördriv. Han tar sig inte ens upp ur soffan utan hjälp och trots rullator har han mycket svårt att ta sig fram. Hela vintern har han suttit inomhus.
- Vi vågar inte gå ut när det är isigt och halt. Janne ramlar lätt även inomhus. Han måste ha alldeles plant underlag för att kunna ta sig fram, säger Bengt Johansson.
Pappan berättar om sitt barndomshem ovanför Gyljen i Överkalix kommun. Det är familjens smultronställe och andningshål men det blir svårare och svårare att få in Jan-Evert i bilen för resan dit.
- Det är lättare att komma in i bilen än att ta sig ut, säger Jan-Evert.
Blev utbränd
Bengt Johansson sköter om sin son i hemmet. Men han berättar att han själv haft två hjärtinfarkter och att han var riktigt illa däran i vinter.
- Jag tror att jag blev utbränd. I två omgångar låg jag på Sunderby sjukhus. Jag kunde inte behålla mat, inte ens vatten. Njurarna slogs ut. Det var hemskt att tvingas lämna Jan-Evert ensam hemma. Tack och lov var det en väninna till min fru som ställde upp och det ordnades så att han fick hjälp av hemtjänsten, berättar han.
Annars får de två hjälp av hemtjänsten med städning och tvätt.
- Och de duschar mig, säger Jan-Evert Johansson.
Får kontakt
Anledningen till att vi från NSD besöker far och son är att de vill ha hjälp att undersöka varför Jan-Evert inte fått någon sjukpenning på drygt tre månader.
- Vi får ingen kontakt med försäkringskassan överhuvudtaget. Man ska knappa in siffror hit och dit och när man äntligen kommer fram så är personerna på sammanträde eller har gått för dan. Borde de inte själva höra av sig och tala om varför det inte kommer några pengar? säger Bengt Johansson.
När vi från NSD ringer till Försäkringskassan svarar Ulf Bergqvist att de inte har några problem med utbetalningar.
- Vi klarar 90 procent av alla utbetalningar inom 30 dagar, säger han.
Han tror att det kan handla om ett ofullständigt läkarintyg eller dylikt och säger att det bästa är om Bengt Johansson ringer Jan-Everts handläggare eller honom .
Vi förmedlar Ulf Bergqvists direktnummer till Bengt Johansson. Han ringer några gånger utan att komma längre än till en röstbrevlåda.
Sedan får han kontakt.
- Nu har jag pratat med Ulf Bergqvist. Han säger att det handlar om den mänskliga faktorn och att pengarna nu ska komma. Det var bra att vi började gräva i det här. Annars skulle det väl aldrig ha kommit några pengar, säger Bengt Johansson lättat.