Det var natten till den 3 mars 1940 som fem män tog sig in på Norrskensflammans tryckeri i huset på Kungsgatan 27.
De apterade en trotylladdning med pentylstubin och krutstubin.
Klockan 03.17 ringde grosshandlare Dahlén brandkåren då han vaknat av en smäll och när han tittade ut brann det i huset där Norrskensflamman låg.
På bara några minuter var huset övertänt.
Attentatet var noga planlagt.
Männen bakom attentatet mot Norrskensflamman var fem militärer, polischefen i Luleå och en redaktör på Norrbottens-Kuriren som var aktiv i kampanjen för att få svenska frivilliga att gå ut i krig på Finlands sida.
Värvningen bedrevs bland annat inom försvaret, där höga officerare också försökt pressa regeringen att låta Sverige gå ut i kriget på Finlands sida.
Norrskensflamman var kritisk till värvningskampanjen och ansåg att svenskars deltagande i kriget stred mot neutralitetspolitiken.
Planerna på att tysta tidningen genom ett attentat växte fram i början av 1940. En sexmannakommitté bildades på Stadshotellet i Luleå en kväll i månadsskiftet januari och februari.
Stadsfiskal Ebbe Hallberg ledde kommittén vars officiella målsättning var "att med legala medel söka anskaffa bevis för kommunisternas landsförrädiska verksamhet".
Därför skulle Norrskensflamman tystas, egentligen ett hot mot det så kallade fria ordet.
Det skulle ske genom att tidningens anställda inkallades till militärtjänst och blev satta i arbetskompanier eller att erbjudas anställningar vid andra tidningar.
Kommittén försökte också stoppa pappersleveranser och förmå bankerna att säga upp tidningens lån.
Det kom också ett förslag att militären skulle rekvirera Norrskensflammans tryckeri för att trycka en fälttidning vilket generalen Archibald Douglas nappade på och vände sig till regeringen som dock sa nej.
På kvällen den 2 mars gjordes ett genrep på Norrbottens-Kurirens tryckeri och strax efter klockan tre på natten den 3 mars utfördes attentatet. Fem män tog sig in på Norrskensflammans tryckeri med hjälp av en nyckel som beslagtagits under en polisrazzia...
Efter attentatet skulle stadsfiskalen slå en ring runt staden men den södra vägen skulle hållas öppen.
Därför kunde männen efter attentatet ta vägen på södra sidan av älven tillbaka till Boden.
Där samlades de hos kapten Uno Svanbom där de skålar i champagne och därefter bjuds det på kaffe, smörgås och grogg.
På morgonen får attentatsmännen veta att fem personer brunnit inne och senare förklarade fänrikarna i polisförhören att de fått uppfattningen att ingen bodde i tidningshuset.
Fast brandkåren snabbt var på plats gick fastigheten inte att rädda.
Fem personer varav två barn omkom i branden som uppstod efter attentatet.
Svea Granberg, kassör i ungdomsdistriktet, och tolvårige sonen Torgny, Flammans ekonomichef, tillika ordföranden i Norrbottens kommunistiska partidistrikt, Artur Hellberg, hans fru Alice och deras åttaåriga dotter Maja.
Samtliga omkomna bodde på andra våningen i huset.
I huset bodde tio personer.
Bland annat Norrskensflammans chefredaktör "Röde Filip" Forsberg. Han bodde på tredje våningen, branden på de lägre våningarna gjorde det omöjligt att ta sig ut via trapporna. Så här berättade Vivian Åström som klarade sig från branden.
– Jag vaknade vid ett fruktansvärt oväsen. Fönsterrutorna splittrades och det lät som om hela huset skulle gå i kras. Samtidigt hörde jag några hemska skrik från våningen inunder – det var Alice. Hon tystnade dock omedelbart.
Vivian Åström bodde på översta våningen i den trevåningsbyggnad som på bottenplanet hyste tidningens redaktionslokaler och partiexpeditionen. De övre våningarna var bostäder för de anställda.
– Jag rusade ut, men då steg rök och eld i rasande fart uppför trapporna. Jag vände och rusade in i Filip Forsbergs rum. Han var i färd med att knyta ihop lakan. Med hjälp av dessa hjälpte han först mig och mina pojkar ut genom fönstret.
Filip Forsberg blev själv svårt brännskadad och skadade foten när han tog sig ut från det brinnande huset. Hans vänstra fot blev aldrig återställd.
Valdemar Granberg, make till Svea och far till Torgny, som arbetade på Norrskensflamman var vid tiden för attentatet i arbetslägret för kommunister i Storsien blev svårt alkoholiserad och tog sitt liv 1960. På sätt och vis det sjätte offret för attentatet.
4 Författaren Ulf Oldberg skrev boken "Attentatet mot Flamman" som också blev pjäs på Norrbottensteatern 1972.
4 Norrbottens-Kuriren kallas under en period efter attentatet i folkmun för "Mordbrännarorganet".
4 1998 invigdes Flammanmonumentet på Kungsgatan i Luleå, snett mitt emot den plats där Flammanhuset låg. Det är ett konstverk av Toivo Lundmark i rostfritt som påminner såväl som flammor av Norrsken som eldsflammor beroende på solens läge.
4 Offren för attentatet ligger begravda på Innerstadens griftegård.