Kammaråklagarna Sara Modig Berlin och Joseph Ricken leder utredningen i assistansmålet.
När den huvudmisstänkte 49-åringen hördes förklarade han att hans handikappade son alltid kom i första hand. Att han och den före detta hustrun alltid fanns där för honom.
Om så inte var fallet, då löste de assistansen för sonen genom att ta in andra personer som täckte upp för dem.
49-åringen gav flera exempel på hur det kunde fungera. Vissa dygn jobbade han långt längre än det arbetsrättsliga tillät, men då justerades schemat med fiktiva assistenter.
Men nu ger en kvinna i 30-årsåldern, som själv står åtalad för delaktighet i det påstådda assistansfusket, en helt ny bild av de huvudmisstänktas omsorg av målsägaren.
Hon uppger i förhöret i tingsrätten på onsdagen att ett av de andra barnen ringt henne och berättat att de lämnats ensamma i bostaden i Luleå.
– Hon var förtvivlad och berättade att de inte hade något att äta. "Ska vi beställa pizza eller vad ska vi göra?", sa kvinnan.
Flickan ska ha berättat att 49-åringen hade lämnat bostaden för ett besök på en motorcykelklubb, samtidigt som hans hustru befann sig på sjukhuset.
Hon uppger också att den målsägande mannen under sin tid på en adress i södra Sverige sov på en uppblåsbar madrass.
När förhören med assistenterna fortsätter på torsdagen ger två av de misstänkta männen från Norrbotten en samstämmig bild.
Den första som hörs av dem är en 27-årig man som rör sig i kriminella kretsar.
– Jag vet att han har haft bra med mig, och jag vet att han har haft bra med de andra.
En man i 20-årsåldern, som åtalats för delaktighet, ger också högsta betyg till 49-åringens insats med målsägaren.
Han säger också:
– Det har alltid varit en vuxen med honom.
I förhöret uppger han att han varje helg tagit bussen från en annan ort i Norrbotten, för att arbeta som assistent.
Att han överfört i princip ett lika stort belopp till 49-åringen som han fått betalt, förklarar han så här:
– Det är mina pengar som jag har gett till honom. När jag var i Luleå så köpte han ju mat till mig. Jag hjälper även mamma med pengar.
När åklagarna pressar honom om uppgifter i den tekniska utredningen av hans mobiltelefon, att det i princip helt saknas positionsdata i Luleå under de månader han ska ha arbetat som assistent, konstaterar han kort:
– Jag vet inte varför det blivit så.
Rättegången efter den misstänkta assistanshärvan fortsatte på torsdagen med förhören av de misstänkta assistenterna. På bilden syns advokaten Jonas Westerlund och i förgrunden de två åklagarna, Joseph Ricken och Sara Modig Berlin..
På frågan från sin försvarare, advokaten Jonas Westerlund, om han någon gång uppfattat att han fått för mycket i lön, säger han:
– Nej.
Har du överdrivit hur mycket du har jobbat?
– Nej.