En hagelpatron av märket Gyttorp med hagel av storlek tre användes av 32-åringen.
När förhöret med den mordmisstänkte 32-åringen inleds vid elvatiden på onsdagsförmiddagen har de två åklagarna precis avslutat sin sakframställning. Det är en nästan två timmar lång redogörelse av omständigheter och bevisning i målet efter dödsskjutningen den 13 december förra året.
Två tunga delar som presenteras är filmen från de övervakningskameror som 32-åringen placerat i sin bostad och larmsamtalet efter skjutningen.
"Han har jävlats med familjen", säger 32-åringen bland annat om sin 60-årige granne till larmoperatören.
46 hagel hittas i den 60-årige grannens kropp när kroppen obduceras. Runda projektiler på 3,5 millimeter i diameter som river sönder offrets hjärta och krossar bröstbenet.
Hagelpatroner som används vid till exempel rådjursjakt.
Grannen avlider kort efter skjutningen.
Målsägarbiträdet, advokat Malin Mörsare, konstaterar att dådet har chockat offrets syster och hennes familj svårt.
– Det har varit en mycket svår händelse att ta till sig och förstå för dem. De har varit som hans familj, säger Malin Mörsare som begär ett skadestånd till anhöriga och dödsboet på 168 000 kronor.
Den misstänkte 32-åringen, som kommer klädd i svarta byxor, vit skjorta och löparskor i orange och ljusblå färg, berättar att han började må dåligt för cirka två år sedan.
– Det var saker på stan eller på bussen, saker som jag kände igen. Det var märkligt, säger 32-åringen kort inpå förhöret som pågår i en och en halv timme.
Han uppfattar det som att människor runt honom pratar om hans familj.
Det finns också tillfällen när han får en känsla av att bilar följer efter honom, förklarar han.
– Det var jobbigt så klart och svårt att slappna av. Till slut blev det svårt att sköta jobbet, familjen och hemmet. Det blev svårt helt enkelt, säger han.
Ett stort hål i offrets tröja visar tydligt på kraften i kärven som träffade honom.
En tung utlösande faktor till att han börjar känna sig förföljd inträffar efter ett besök på Ikea i Haparanda.
– När vi kom hem var dörren öppen och alla lampor tända. Någon hade varit inne i lägenheten, men jag ville inte skrämma upp familjen så jag sa inte så mycket. Innan hade vi alltid altandörren öppen och så, säger 32-åringen och fortsätter:
– Det var efter det som jag köpte försvarsspray. Det var som att det hände saker, varje dag.
Efter det tvingades han ha kniv under kudden för att känna sig trygg, förklarar han.
Den aktuella dagen pysslar han inför julen innan barnen hämtas från skola och förskola, förklarar 32-åringen. När han ser grannen parkera bilen förändras hans sinnesstämning.
– Det kändes som om man såg en film. Lite av en berusning, fast jag inte var berusad.
På fråga från assistentåklagare Otto Neppelberg, vad han tänkte eller kände, säger han:
– Det är svårt att förklara, de här två åren. Jag kände mig intryckt på något sätt och jag kände ingen utväg. Jag kände att jag låg illa till, och att någon vill mig illa, säger han.
Då har han placerat det laddade vapnet intill ytterdörren. Han drar på sig stövlarna, placerar kniven och flaskan med försvarsspray i fickan och går ut i trapphuset för att möta grannen.
Sedan skjuter han.
En skiss över vad som möter den första polispatrullen efter dödsskjutningen.
– Han föll ihop. Han sa "aj". Sedan föll han åt sidan.
Är det sant att du avsåg att träffa honom i armen?
– Ja. Men du kan aldrig vara tusen procent säker.
Den misstänkte har under hela förundersökningen förklarat att han trodde att det var övningsammunition han sköt med, som bland annat används till lerduveskytte.
På frågan från åklagaren, om han anser att dessa patroner är ofarliga, svarar han:
– Ofarlig skulle jag väl inte vilja säga. Jag tänkte på ytskador.
Hinner han se dig?
– Jag är inte helt 100. När han säger "aj", då tittar han på mig.
När Otto Neppelberg tar upp händelserna efter skjutningen och gripandet, får 32-åringen svårt med känslorna.
– Dom tar in mig i ett förhörsrum på polisstationen och säger...
Han tvingas hämta andan under några ögonblick, torkar tårarna med en servett och fortsätter:
– Jag kunde inte förstå. Det fanns inte i min värld att det kunde hända. Det har förstört så mycket för hans familj och min familj.
Under förhöret pressas han även av målsägarbiträdet, advokaten Malin Mörsare.
Hon vill bland annat veta om han kontaktade polisen, innan han går till handling.
– Nej.
Varför inte?
– Jag hade ju inget bevis.
Har du sökt hjälp eller stöd någonstans, för att slippa den här rädslan?
– Nej.
Varför gjorde du inte det?
– Jag vet faktiskt inte.
Martin Wulkan, advokat som försvarar 32-åringen, vill veta i vilket tillstånd han befinner sig i den aktuella dagen.
– Det hade varit spänt länge. Men just den här dagen var det... Det hade blivit värre och värre.
På fråga säger 32-åringen att han trodde att skjutningen skulle leda till en ytlig skada.
Har den här gärningen varit planlagd på något sätt?
– Nej.
Han fortsätter några ögonblick senare, samtidigt som han brister i gråt:
– Jag ville inte förstöra hans liv. Jag har ju förstört mitt också.
Trodde du att han skulle dö?
– Nej, absolut inte.
Rättegången fortsätter på torsdagen med vittnesförhör och slutanföranden.