Lisa, Johan, Polly, Penny och dansk-svenska gårdshunden Svea trivs i sitt soliga hem.
Utanför verandan med snirklig snickarglädje möter ett gäng hönor nyfiket upp besökaren. De vandrar fritt på gården i Norra Sunderbyn, där de har vidsträckt utsikt över ängar och älv och sällskap av en tupp, två katter och en hund.
– Hönsen värper så många ägg att vi knappt hinner äta upp dem. Hos oss gör vi pannkakor med tolv ägg, haha.
Lisa Bromfalk, 30, berättar att djurbeståndet snart utökas med en varmblodstravare, som ska bo i en granngård några hus bort.
– Det ser både flickorna och jag fram emot. Vi har skog och jättefina ridvägar runt knuten.
Lisa har alltid varit en hästtjej, med två egna hästar som hon tidigare tränade och tävlade i både dressyr och hästhoppning. När hon lämnade hemorten Jokkmokk för Piteå blev det ett naturligt avbrott för intresset.
Det var under åren i Piteå som Lisa mötte kärleken i innebandyspelaren Emil Johansson, 31.
– Han spelade i allsvenskan för Wibax och den sportbutik jag jobbade i hade ett avtal med föreningen. Emil tyckte att jag verkade gullig och på den vägen är det, skrattar Lisa och berättar att de hunnit bo i Skåne under ett halvår, när Emil spelade i ett lag i Höllviken, innan hon och Emil slog ner bopålarna i Luleå kommun.
Lisa och Penny i köket.
Först köpte Lisa och Emil ett radhus mitt i Gammelstads kyrkby. Det totalrenoverades men flyttlasset gick vidare redan efter ett år eftersom de längtade efter en större tomt och mer avskildhet.
– Vi höll utkik på Hemnet och när vi fick se den här 30-talsvillan åkte vi först och rekade läget. Kanske låg det lite för långt från stan? Och kanske var det inte ett tillräckligt avskilt läge för att kunna ha djur?
Lisa och Emil åkte på visningen och Lisa föll för husets potential.
– Visst var det trista plastmattor och bara en liten toalett. Vi skulle behöva bygga ut men jag såg möjligheterna – huset var inte sönderrenoverat. Emil såg övervägande hindren till en början, men ladugårdslängan avgjorde saken. Han ville ju ha en snickarboda och där fanns utrymmet!
Det lilla huset hade potential och förvandlades till familjens drömhem.
Trots flera spekulanter så blev det ingen budgivning och paret fick köpa sitt hus under utgångspris. Arbetet med renoveringen inleddes direkt och under de fem år som familjen bott här har de tagit fram trägolv, breddat dörröppningar, målat om fasaden, bytt till ett falsat plåttak i grönt, byggt ut huset med hall, stort badrum och sovrum. De har också hunnit med att både måla och tapetsera de flesta rummen ett par varv.
– Jag spacklar, slipar, målar och tapetserar och Emil bygger. Vi ritade vår utbyggnad själva och lät en arkitekt hjälpa oss med bygglovshandlingar och till slut blev det precis som vi tänkt oss.
När ytterväggen revs i samband med utbyggnaden möttes paret av historiens vingslag då de fann en gammal husritning i väggen. Kanske var det så huset såg ut från början?
– Vi har också byggt in bilder på hur huset såg ut innan vi byggde ut och så skrev vi ett brev och berättade om oss själva för framtida husägare.
I vardagsrummet hänger ranan, som är ett kärt minne från en gammal släkting, på bästa plats.
Familjens hem är nästan enbart inrett med arvegods, auktions- och loppisfynd. Både Emil och Lisa håller ögon och öron öppna och har på så vis hittat de möbler de behöver. Nu när huset är inrett och ladugården förvandlats till hönsgård och snickarbod står trädgårdarbete på tur och Lisa vet precis hur drömträdgården ska se ut:
– Lummigt och mysigt ska det vara, med en massa blommor, odlingar och grönska!