24 socionomer har lämnat enheten för barn- och unga sedan februari, flera har angett en hög arbetsbelastning och dåligt stöd från verksamheten som skäl. Bilden är en genrebild då de källor från verksamheten vi pratat vill vara anonyma med hänvisning till rädsla för konsekvenser på sina nya arbeten.
Två källor med insyn i verksamheten som NSD pratat med uppger en ökad komplexitet och hög arbetsbörda på enskilda socialsekreterare.
– Om det exempelvis förekommer våld mot en kvinna i en familj så är våldet ofta även riktat mot den unga, säger en källa som exempel på svåra ärenden.
Minst tre av de 24 som valt att säga upp sig har gjort det utan att, vid tillfället, ha annat jobb klart.
– Enhetschefer på barn och unga har inte tagit socialsekreterares rop på hjälp på allvar utan istället bemött det genom att lägga tillbaka problemen på den enskilde, säger en källa.
Många av de som valt att sluta har flera års erfarenhet och samtidigt har Luleå kommun arbetat med att rekrytera nya. I dag finns sex vakanser på enheten.
– Det är inte brist på socionomer, det finns hur mycket socionomer som helst i Luleå men de har aktivt valt att inte arbeta på barn- och ungaenheten, säger en källa.
Enligt hen finns det en risk med personalomsättningen då de nyanställda inte får tillräcklig introduktion.
– En osäkerhet kan uppstå om rätt beslut fattas om det inte finns en erfaren socionom att luta sig på, enligt en källa.
Petra Wikman är en av två enhetschefer på enheten för barn och unga. Wikman har haft tjänsten sedan 2016 medan den andra chefen påbörjade sitt uppdrag i augusti. Jag möter Petra Wikman och verksamhetschef Anna Saxin i socialförvaltningens lokaler på Luleå Servicecenter för att få svar på frågor om varför tre fjärdedelar av socionomerna på enheten för barn och unga slutat sedan februari.
Varför har 24 socionomer slutat?
– Det är väldigt olika varför man lämnar. Någon går i pension, några flyttar, några söker andra karriärvägar. Sedan har vi absolut några som slutar på grund av att de tycker att det är ett för tufft jobb, säger Petra Wikman.
Vad betyder det, ett för "tufft jobb"?
– Att jobba med myndighetsutövning inom barn och unga är ett psykiskt belastande arbete. Det är svåra bedömningar vi gör.
En del av jobbet är att besluta om omhändertagande av barn. Barn som kanske inget hellre vill än att stanna hos sina föräldrar, trots att de då lever i en utsatt och farlig miljö.
– Det är jättesvåra bedömningar och några vill inte jobba kvar med den typen av frågor. Andra upplever att vi har en hög arbetsbelastning och väljer att lämna oss på grund av det, säger Wikman och fortsätter:
– Jobbet är det jobbet är. Det vi försökt att göra de senaste åren är att se till att det funnits så mycket stöd som möjligt. Vi har inrättat specialistsocionomer för att våra socialsekreterare ska ha någon som backar upp vid svåra ärenden.
Petra Wikman har varit enhetschef på barn- och ungaenheten sedan 2016. "Det vi försökt att göra de senaste åren är att se till att det funnits så mycket stöd som möjligt", säger hon.
Hon medger att ledarskapet är viktigt och menar att det finns skäl att analysera och reflektera kring just det. Avslutningssamtal med medarbetare som slutar är ett verktyg som ska "fånga upp" ledarskapet. Redan innan sommaren hölls även en workshop med fokus på att få socialsekreterare att stanna på enheten.
– Och en del av svaret är ledarskap. Vi behöver varandra, medarbetare och ledare.
För de socialsekreterare, som ska ha socionomexamen eller motsvarande, som har tung arbetsbörda finns det tre specialistsocionomer på enheten för barn och unga som ska ge stöd och handledning. Men vittnesmål från verksamheten pekar på att de ofta är upptagna med administrativa uppdrag och inte finns tillgängliga i den utsträckning som skulle behövas.
– Vi tänker nog att tre specialistsocionomer och två enhetschefer är ett bra stöd. Sedan har man ju också övriga kollegor att vända sig till, säger Petra Wikman.
Under året har en administratör anställts för att avlasta vissa uppgifter och under hösten har fyra heltidsanställda administratörer rekryterats. En annan åtgärd som genomförts i början av september är en omstrukturering av enheten från tre utredningsteam till två.
Petra Wikman och Anna Saxin tycker det är tråkigt att så många väljer att sluta. De säger att de pågår en dialog i verksamheten och åtgärder för att minska arbetsbörda på de som jobbar med utredningar.
Enligt Petra Wikman är ett annat skäl som anställda uppgett svårigheten att kombinera jobbet med familjelivet. När en orosanmälan inkommer måste en skyddsbedömning göras genast.
– Det kan komma en anmälan fem i fem och då kan vi behöva agera. Det kan innebära att hämtning och lämning av de egna barnen inte blir av. Vi har nu gjort en ny åtgärd så att myndighetsberedskap ska kunna ta över vissa ärenden, säger hon.
Att 24 personer valt att lämna enheten är såklart märkbart, men enligt Wikman och Anna Saxin har inte verksamhetens arbete och myndighetsutövning påverkats för den enskilde.
– Inte ännu. Men många uppsägningstider löper fortfarande.
Anna Saxin är verksamhetschef för Socialförvaltningen i Luleå.
Antalet utredningar har de senaste åren blivit färre, enligt Petra Wikman, men antalet anmälningar har å andra sidan ökat.