Johan är 18 år, född i en EU-stat, och kan förhoppningsvis se framtiden an med tillförsikt.
Ahmed hävdar att han ännu inte är 18 år och har flytt från förtryck och terror, och ska åldersbestämmas enligt svensk rasbiologisk tradition. En tradition vi storsvenskar skapat långt innan nazisterna formulerade sin raslära.
Har vi med våra rasbiologiska institut och hur vi har behandlat samer inte lärt oss någonting?
Europa – med sin koloniala historia och platsen för två världskrig – verkar heller inte ha lärt sig mycket.
En socialdemokratiskt dominerad regering har sagt att vi behöver andrum, trots att dess statsminister vid ett möte på Medborgarplatsen i Stockholm (6 september 2015) sa att ”Mitt Europa bygger inte murar”.
Sedan medverkade han till att gränserna stängdes.
Sedan blev ungdomar på flykt föremål för åldersmässiga bedömningar.
Vi vill inte veta av deras historier; hur de har flytt undan krig och terror eller vad de drömmer om.
Vi vill veta deras ålder. Punkt.
Vi har att hantera ett ärende. Punkt.
Vi vill, däremot, lyssna på våra ungdomars tågluffarminnen.
Om ni finner en cynisk underton i den här krönikan, är den ingenting mot vad EU uppvisar. I sommar kommer 20 000 utvalda 18-åringar att kunna tågluffa gratis.
Jag missunnar ingen 18-åring från Sverige, Belgien, Tyskland eller något annat EU-land att få göra det. Men leder inte tankarna på denna insats – kostnad 118 miljoner kronor – till hur olika Europa behandlar ungdomar. De våra, fint, fint! Bra, bra! De till oss sökande i nöd vänder vi den öppna handen till att vara sluten.
Frågan är om det varit mer tydligt hur EU förutom sin gränspolitik nu även ska vidga avstånden mellan våra ungdomar och deras ungdomar.
Men kanske tänker EU-makthavarna så här: Det är väl bara rätt att våra 18-åringar får tågluffa fritt när de ungdomar som vi utvisar till Afghanistan och andra länder får flyga.
”Ingen som Alan ska behöva dö på flykt”, sa Stefan Löfven vid sitt tal på Medborgarplatsen.
Det var enkelt att prata om Alan. Han tog sig ingenstans. Han dog och spolades upp på stranden under sin flykt. Det svåra är att ta hand om dem som tog sig längre och som knackar på vår port.
Johan har med sitt tågluffarkort möjlighet att besöka flera europeiska städer.
Ahmed, som känner flera som försökt eller lyckats ta livet av sig, har fortsatt en oviss väntan framför sig.
Solen kommer förvisso att fortsätta lysa över oss svenskar som tillhör det enda land som använder medicinska åldersbedömningar på asylsökande. Att vi inte skäms är den skugga vi alla behöver för att klarna våra tankar över vad vi håller på med.