SOS Alarm är ingen vanlig arbetsplats.
Det märker vi första gången då chefen Daniel Lundin ska visa oss rätt men inte kommer längre än till den sista plåtdörren. Inte ens han tar sig in till det heligaste utan hjälp.
– Ingen ska kunna kidnappa SOS Alarm. Om terrorister tog sig in här skulle de ju kunna se till att det inte gick att larma. Därför kan den här dörren bara öppnas inifrån, säger han.
Nästa detalj som inte direkt hör till en journalists vardag är det kontrakt som Lundin lägger framför oss. Det är ett sekretesskontrakt där vi förbinder oss att inte röja information som vi kan få ta del av inne i sambandscentralen – till exempel namn på någon som behöver hjälp. Bryter vi mot avtalet kommer vi att krävas på 100 000 kronor vid varje enskilt tillfälle.
SOS Alarm kan enklast beskrivas som självaste navet när något riktigt allvarligt händer. Hit kommer ungefär 250 samtal per dygn. Det kan vara olyckor, sjukdomsfall, bränder eller katastrofer. När vi upplever en krissituation ringer vi 112 och får prata med någon av SOS-operatörerna.
Operatörerna gör sedan blixtsnabba bedömningar om lägets allvar och kopplar sedan in det som behövs, det kan vara polis, ambulans, räddningstjänsten – eller jourhavande präst. Oftast under psykiskt pressande former.
– Det är ett tufft jobb och jag är verkligen stolt över vad de uträttar. De gör verkligen skillnad, säger Lundin.
Av naturliga skäl är inte vem som helst lämplig för jobbet. Vilket i sin tur betyder att anställningskraven är speciella.
Alla som söker jobb hos SOS Alarm måste godkänna att bli grundligt undersökta av Säkerhetspolisen. Går man inte med på det är chansen borta.
– Böter och fortkörning är okej, men all allvarligare brottslighet diskar dig från jobbet, säger Daniel Lundin.
När man väl har godkänts av Säpo och klarat anställningsintervjun väntar det svåraste: ett avancerat test som ska avslöja om personerna har den stresstålighet och simultankapacitet som krävs.
– Det påminner nog lite om de prov som flygledare måste göra, säger Lundin.
Sedan måste operatörerna bevisa sin duglighet en gång varje år.
– Det är ungefär som om vi bilförare skulle tvingas köra upp varje år, säger Ander Klarström, kommunikationschef på SOS Alarm.
Eva-Lotta Eriksson har jobbat som operatör på SOS Alarm i elva år. Under den tiden har hon upplevt det mesta: allt från Herculesolyckan till att via telefon styra upp en födsel i hemmet.
– Just den händelsen minns jag tydligt, för en dag kom pappan och barnet hit och bjöd på tårta, säger hon och ler.
Vad krävs för att klara ditt jobb?
– Du ska vara stresstålig. Du ska klara att göra flera saker samtidigt. Du ska ha skinn på näsan. Du ska ha empati – men inte ta med sig jobbet hem för då kollapsar du till sist. Det finns dom som inte klarat den biten och tvingats sluta.
Vad är det värsta?
– När barn far illa. Eller när unga människor vill avsluta sina liv.
Under den tid som NSD är på besök kommer mängder med samtal och larm in.
Eva-Lotta sitter bakom sina fyra dataskärmar och visar vad det är som händer och hur hennes jobb fungerar. Och samtalen börjar alltid med samma fråga: "Vad har hänt?".
– Vi måste snabbt veta om det handlar om vård, en brand, en olycka eller ett utsläpp. Är någon medvetslös? Vad få vet är att vi snabbt skickar samtalen på medhörning om det behövs, så även om jag låter lugn i telefonen kan det pågå massor av aktivitet.