Att bläddra i skrivboken, som förvaras vid Arkivcentrum Norrbotten på Björkskatan i Luleå, väcker många känslor. Den är donerad tillsammans med Märta Buchts papper. Märta Bucht var ordförande för FKPR i Luleå från 1908 och framåt och den person som Karin Tjernström, arkivarie på Norrbottens museum, anser vara nyckelfiguren för kvinnorörelsen i Luleå.
På delvis motsvarande fråga om vilken Josefin Rönnbäck, forskare och lärare på LTU, anser vara den viktigaste rösträttskvinnan i Sverige, blir svaret ett annat:
– Det är svårt att bara tala om en.
Hon nämner Ann Margret Holmgren, Anna Lindhagen, Augusta Tonning, Gerda Planting Gyllenbåga med flera. Alla var de rösträttskämpar.
Arbetarrörelsens kvinnoorganisationer arbetade också för rösträtten, men partiets mål till att börja var rösträtt för män till andra kammaren och att avskaffa den graderade skalan (en man, en röst). Några av de socialdemokratiska riksdagsmännen motionerade dock i riksdagen för allmän rösträtt för både män och kvinnor. Även enskilda riksdagsmän från andra partier gjorde det.
Ovannämnda Anna Lindhagen hade en viktig uppgift när det gällde bildandet av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) i Luleå. Lindhagen var socialdemokrat och kvinnosakskämpe. 1907 var hon med och bildade föreningen vid ett konstituerande möte den 11 juli.
45 kvinnor, bland andra länsmejerskan Anna Gustafson, Ebba Tyrsén och Julia Lalander, finns med på listan över de första medlemmarna. Förnamnen på medlemmarna låter som en uppräkning av namn på flickor i en förskoleklass idag: Hilda, Laura, Ebba, Anna, Lilly, Ester, Gustava, Lotten...
Många av dem var lärare eller före detta elever vid flickskolan i Luleå. Många hade studerat till lärare på seminariet i Stockholm
– De måste ha haft mycket intressanta diskussioner, konstaterar Karin Tjernström och Josefin Rönnbäck.
På det första protokollförda mötet, i paragraf 8, beslöt föreningens medlemmar att ansluta sig till LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
FKPR i Luleå anordnade den 20 oktober samma år ett offentligt möte i Godtemplarlokalen i Luleå. Inträde tio öre.
I annonsen för mötet skulle "nykterhetsorganisationer och arbetskorporationer" särskilt bjudas in, "liksom övriga för saken intresserade". Vid mötet skulle också sjungas fosterländska sånger.
– Medlemmarna i FKPR var ofta frisinnade kvinnor med titlarna fru eller fröken, inte i så hög grad arbetarkvinnor, berättar Josefin Rönnbäck
Och sjöngs gjorde det. Heidenstams Medborgarsång (Det är skam, Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar), och Du gamla, du fria.
Mötet hade 350 deltagare och var "över förväntan talrikt besökt", som det står i protokollsboken.
FKPR i Luleå, eller åtminstone dess interimsordförande 1907 Anna Gustafson, hade också en annan hjärtefråga. Anna Gustafsson ville att koloniträdgårdar skulle anläggas i Luleå och förut nämnda Anna Lindhagen var ivrigt verksam i kolonirörelsen. Men var det viktigare med kolonniträdgårdar än med en barnkrubba eller ett barnhem i Luleå? Det diskuterades på ett möte 1909. Koloniträdgårdarnas företrädare vann.
Allt detta står att läsa i den svarta protokollsboken. Karin Tjernström och Josefin Rönnbäck skulle gärna hitta fler reliker från rösträttskampen. Det fanns föreningar för kvinnans politiska rösträtt i Boden, i Gällivare, i Kalix, i Kiruna, i Råneå... Men spåren efter dem är alltför få.
– Det finns kanske material (brevväxling, fotografier eller föremål ) som ligger i en resväska på en vind eller i en byrålåda hos någon som är ättling till någon av dem som var medlemmar. Självklart är även muntliga berättelser viktiga för oss att få tillgång till, säger Karin Tjernström.