Redan när sonen Milton var nyfödd sade Daniel Falck till sin fru Anna att han ville vara hemma ett år. Så blev det också när dottern Stella kom.
Lättare hemma
– Jag vill ta del av barnens uppväxt och jag skulle göra om det igen, om jag fick. Vi har försökt att dela ganska lika. Det har varit lättare för oss båda att det inte bara är mamma som gäller för barnen, säger han.
Jämställdhetsprincipen gäller även vabbandet. Men där kan jobbet få styra lite mer. Daniel Falck bor i Måttsund utanför Luleå, han arbetar deltid i en bokaffär och frilansar även som illustratör. Frun Anna arbetar som receptionist på Sensia.
– Man ser ju vem det passar bäst för den dagen. Min fru har ett administrativt jobb så hon hamnar efter rätt fort om hon är borta mycket. Nu i höst har jag vabbat mer, men vi försöker hålla det lika. Om vi är hemma en längre period så brukar vi dela dagarna mellan oss, säger Daniel Falck.
Jobbar för att leva
Vad tror du det beror på att så få pappor är hemma med sina sjuka barn?
– Ja du... Det är väl gamla normer som ligger kvar i vårt samhälle. Och så är det nog vad för sorts jobb som föräldrarna har som styr.
Är det mycket snack och lite verkstad när det gäller jämställdhet?
– Folk vill nog gärna diskutera jämställdhet, men i slutänden kanske de inte efterlever det de säger. Men jag jobbar för att leva, jag lever inte för att jobba. Det man har på fritiden är värt mycket, det är det som betyder något. Jag vill inte hamna där att jag ångrar att jag bara jobbade och inte var med mina barn.