Anton Lundmark Vallenberg glömmer aldrig den 8 april 2015.
Då kom två slag som förändrade hans liv. Det som hände fick honom att lämna hemmet i Niemisel och flytta 130 mil söderut, till Kalmar, där han nu går gymnasiet.
– Nog tror jag att det här kommer att sitta kvar ett bra tag. Men det känns skönt att få berätta vad som hänt, så att folk fattar. Jag tror i alla fall att vissa kan sluta kolla snett, säger Anton Lundmark Vallenberg.
Hans mamma Åsa Nilsson Vallenberg håller med.
– Nu kanske han kan få någon upprättelse. Han är inte någon mördare, säger hon.
TEKNIKER. Här undersöker polisen lägenheten i Luleå.
Det var tisdag efter påsk som polisens teknikerbuss stod parkerad utanför ett grönt hyreshus i ett bostadsområde i Luleå. Där, i en av lägenheterna, bodde Sofia, 18. Hon hade hittas död. Vid undersökningen tolkade poliserna situationen i lägenheten som ett misstänkt mord, och jouråklagaren beslutade att anhålla kvinnans pojkvän – Anton Lundmark Vallenberg.
Han var den sista som haft kontakt med henne, via SMS, innan hon dog.
Samma natt, vid 04-tiden, körde två polisbilar upp på gården i Niemisel.
Inne i det stora tvåvåningshuset fanns två familjer. På övervåningen sov Anton, hans mamma Åsa, styvpappan Olov och Antons två mindre bröder.
På nedervåningen sov Olovs bror, hans sambo och deras dotter. En av hundarna i huset började skälla. Olovs bror tittade ut genom fönstret och såg en uniformerad polis. Han öppnade fönstret.
– Vad är det som händer? frågade han.
Polisen svarade inte på frågan. Istället kom en motfråga:
– Var är Anton?
Olovs bror visade mot den del av huset där Anton sov. Två poliser gick in genom den olåsta dörren, uppför trappan. De väckte Anton, som låg i sin säng.
– Jag såg först inte att det var poliser. Det enda de sa var att jag skulle kliva upp och klä på mig, att jag var anhållen i min frånvaro. Jag följde med frivilligt, säger Anton Lundmark Vallenberg.
I ett rum några meter bort sov hans lillebror. Ännu längre bort, bakom stängda dörrar, sov Åsa, Olov och Antons yngsta bror. Ingen märkte någonting.
Polisen körde iväg. Den enda som visste vad som hänt var Olovs bror. Han ville vänta till de andra vaknade innan han berättade.
FLYTTADE. Anton Lundmark Vallenberg bor i dag i Kalmar. Han ville inte vara kvar i Luleå.
Anton och Sofia hade varit ihop i ungefär tre år. De var förlovade, men relationen hade varit i gungning den sista tiden. Sofia mådde dåligt och hade tidigare försökt ta sitt liv. Inför påsken hade hon sagt att hon inte kunde fira den med Anton och hans familj, eftersom hon skulle i väg med sin fosterfamilj. Till dem sa hon att hon skulle resa till ett annat ställe.
– Hon spelade bort alla totalt, säger Anton.
Han satt i polishuset när han fick veta att hon var död. Samtidigt fick han höra att han var misstänkt för att ha mördat henne.
– Det blev en halv katastrof i huvudet. Mycket känslor på samma gång. Jag undrade först om någon hade mördat henne, men jag visste ju hur hon hade mått och att hon försökt tidigare.
Anton fick frågor om var han varit under helgen. Han kunde lämna alibin, men de skulle kontrolleras av polisens utredare.
Han skulle bli kvar i arresten över natten, skäligen misstänkt för mordet på Sofia.
ARRESTEN. Här satt Anton Lundmark Vallenberg när han fick höra att Sofia var död.
Samtidigt gick hans mamma runt hemma. Åsa Nilsson Vallenberg hade efter flera samtal fått bekräftat att Anton var anhållen. Hon var som i ett töcken. Anton, som aldrig varit straffad tidigare, inte för något.
– Det var fruktansvärt. Det värsta jag varit med om. Jag gick bara och väntade på att de skulle ringa. Han har aldrig åkt fast för något förut. Nu blev det så upphajpat.
Hon funderade över vad som egentligen hänt. Poliser inne i deras hus under natten? Bland deras minderåriga barn – utan att väcka henne eller Olov? Varför kom de inte på dagen?
– Att bara klampa in och hämta honom, utan att säga till. Det var jättefel. Småpojkarna var rädda ganska lång tid efteråt, säger hon.
Förutom chocken över att Anton var gripen kom insikten om att att Sofia var död. Hon som varit hemma hos familjen så många gånger. Hennes bild står fortfarande på en byrå i huset.
– Jag kunde inte sova. Det var inte bara det som de hade gjort mot Anton. Jag kände även en enorm sorg över att hon var borta.
Dagen efter fick hon komma och hämta Anton. Polisens utredare, som familjen tyckte gav ett bra bemötande, hade kontrollerat Antons alibi. Det stämde. Dessutom hade åklagare Ulrika Schönbeck fått besked från rättsmedicin i Umeå.
– Rättsläkaren kunde berätta att det inte fanns någonting som talar för att döden orsakats av annan person, sa Schönbeck.
TRAPPAN. Här kom poliserna upp, medan alla sov. De hämtade Anton Lundmark Vallenberg och åkte i väg.
Så fort Anton kommit hem packade familjen bilen och åkte till fjällen för att köra skoter. Det blev en andhämtningspaus, inga telefoner fungerade. Men redan på väg upp hade Anton börjat läsa alla sajter som hade skrivit om "mordet". På vägen hem fortsatte han att läsa. Han visade en del för sin mamma.
– Det var förkrossande att läsa Flashback. De dumpade hans namn och skrev jättefula, elaka saker, säger Åsa Nilsson Vallenberg.
Hatet mot hennes son fanns i flera forum. På Facebook skrev en man:
"skjut av knäskållarna på mördarsvinet går på en tjej avsluta med ett nackskott psykopater ska inte gå lösa!!!!!!"
Andra hade idéer om vad som hänt. "Killen ville nog 'äga' henne skulle jag tro" skrev en person på Flashback och fortsatte "kniv eller stryp skulle jag tro...". Anton kallades för kriminell whitetrash, han skulle ha gått med pistol tidigare och Sofia skulle ha blivit skjuten. Anton kallades psykopat, gangster, psykfall.
– Jag fattar inte var allt kom ifrån. Jag blev upprörd och arg. Sedan var det folk som försökt nå mig. En del frågade om jag var dum i huvudet som hade gjort det, säger han.
EFTERÅT. Anton Lundmark Vallenberg åkte till Sofias begravning i södra Sverige. "Jag tänker på det ofta" säger han om det som hände.
Det var för mycket med allt. Anton blev sjukskriven från skolan och han åkte ner med Åsa för att vara med på Sofias begravning i södra Sverige. Han missade de nationella proven, och har därför tvingats gå om sin årskurs.
– Det var för tungt. Folk försökte fråga och förstå, men jag pallade inte det. Det tog två månader innan jag tog mig ut ur huset, säger han.
Efter ett tag fick Anton kontakt med en tjej som bor i Kalmar. Han bestämde sig för att flytta dit. Skolan löste sig, han kunde bara skriva över sig från Praktiska gymnasiet i Luleå till Praktiska i Kalmar.
– För mig har det handlat mycket om att försöka glömma bort det, att låtsas som om det inte har hänt. Men jag blir påmind av och till. Jag tänker på det ofta.
I Kalmar fungerar det ändå rätt bra, tycker han. Anton läser till billackerare och har varit på fotbollsträning med Bäckebo GOIF, han spelade tidigare med IFK Råneå.
– Jag trivs bra på skolan. Det har blivit en nystart här. Inga rykten. Ingen vet vem jag är. Det är lite ensamt, men det tar sig väl. Det hade varit kul att ha kompisarna här, men jag får ju träffa dem när jag åker upp.
SAKNAR. Åsa Nilsson Vallenberg saknar både Anton och Sofia. "Den här händelsen har krossat oss" säger hon.
I Niemisel sitter hans mamma och funderar på hur han har det. Hon saknar honom.
– Han orkade inte, ville inte vara kvar här. Han ville bort från alla belackare. Jag ville inte att han skulle fara. Det är en sorg att han är så långt borta, säger Åsa Nilsson Vallenberg.
Hon tänker på Sofia, som var så ofta i Niemisel att hon praktiskt taget bodde där, och säger:
– Jag vill inte att hon ska bli glömd. Hon var en superfin tjej som hamnade fel. Hon hade nog inte velat att Anton skulle drabbas på det här sättet. Det blev så många drömmar som gick i kras.
Dessutom blev familjen drabbad. Rykten, spekulationer. Vissa människor har gått omvägar och undvikit att hälsa, och Åsa Nilsson Vallenberg beskriver hur hon ibland känt sig som den ensammaste människan i världen.
– Den här händelsen har krossat oss och vägen tillbaka är knappt påbörjad. Vi försöker alla gömma det någonstans inom oss, säger hon.
Utredningen lades ner helt 16 juni efter att polisen fått de sista provsvaren. Det är fastställt att Sofia själv avslutade sitt liv, och Anton Lundmark Vallenberg är helt friad från alla misstankar. Han har även fått ersättning från Justitiekanslern för den tid han suttit frihetsberövad.
"Sofia" är ett påhittat namn. NSD har valt att inte publicera namnet på Antons före detta flickvän.