Sedan 2011 har Svenska kyrkan eftersökt anhöriga till 1 000 gravar på Innerstadens kyrkogård i Luleå. Idag, åtta år senare, har drygt 550 gravplatser återgått till Svenska kyrkan.

– Vi vet inte vad vi ska göra med dem i nuläget, säger Ingerlis Lyckhagen, förvaltningsassistent vid Luleå domkyrkoförsamling.

Förutom de 550 gravplatserna som redan gått tillbaka till Svenska kyrkan, eftersöker nu kyrkan ytterligare 160 gravar som är på väg att återgå till kyrkans ägo. Innan 1991 fanns ingen skyldighet att anmäla gravrättsinnehav till Svenska kyrkan. Gravrätten övergick till efterlevande arvingar. Därför har många gravplatser övergått i flera släktled utan att detta registrerats hos Svenska kyrkan. Men 2011 påbörjade Svenska kyrkan en inventering av de gamla gravplatserna.

Artikelbild

| En av alla gravar som återgått till Svenska kyrkan.

– Vi vill ju helst att gravarna ska få vara kvar om det finns några anhöriga kvar, därför får det ta den tid det tar.

Det första som görs är att söka på olika databaser efter anhöriga, om de inte hittar någon där kan kyrkan höra av sig till andra församlingar där släktingar till den avlidna ligger begravda.

– Där kan det finnas kontaktuppgifter till anhöriga till den graven som vi söker gravrättsinnehavare till.

Det sista alternativet är en grön skylt. Den gröna skylten sätts upp vid gravplatserna gravrättsinnehavare söks. Skylten ska sitta upp minst två morsdagar och två allhelgonadag innan gravrätten återgår. På Innerstadens kyrkogård finns just nu 160 gröna skyltar uppsatta.

– Det är de två högtiderna då flest besöker kyrkogården, så det kan ta två–tre år innan gravrätten återgår från att vi satt upp skylten.

Om inga anhöriga återfinns återgår gravrätten.

Det är inte bara att göra nya gravsättningar i de gamla gravarna. Gravplatsen är upprättad före 1940, vilket gör att kyrkogården skyddas av kulturmiljölagen. Det innebär att kyrkan inte får ändra på gravarna hur de vill.

– Vi måste se över det, om vi ändrar på gravarna och anordningarna kan kyrkogården förlora sitt kulturhistoriska värde.

Urnor kan begravas där det finns plats. Men även de större gravarna kan bli tillgängliga i framtiden.

– Det kanske går att behålla gravstenen och slipa in ett nytt namn. Det är saker vi måste utreda.

När inventeringen är gjord ska kyrkorådet efter samråd med länsstyrelsen fatta beslut om vad som ska göras med gravarna.