105-åringen som längtar efter solen

I dag fyller Luleås äldste innevånare år. ”Jag kommer inte fira det på någon särskilt sätt. När man är ensam behöver man inte ställa till något kalas”, säger Åke Blixt, 105 år.

8 maj 2018 06:00

1913 var ett händelserikt år. I USA införde Henry Ford löpande band i sin bilfabrik i Detroit.

Tangon introducerades i Europa. I Tyskland förbjöd kejsaren sina officerare att dansa nymodigheten i uniform.

I Sverige infördes både folkpensionen och motboken som ransonerade alkoholinköp. På Svenska teatern gjorde en lovande skådespelare sin scendebut. Det var Gösta Ekman den äldre.

Och i Kiruna föddes ett gossebarn som fick namnen, Ernst Åke Blixt.

Ett samtal med Åke Blixt förändrar onekligen ens perspektiv på tiden.

I 42 år arbetade han för SJ. Han började som lokbiträde 1936. Då användes fortfarande ånglok på vissa sträckor i Sverige.

Med tiden blev han både lokförare och lokinspektör innan pensioneringen 1978.

– Det var lite tidigt, men var ju tvungen att gå när åldern var inne på den tiden.

Tillsammans med sin livskamrat Karin fick Åke Blixt uppleva mycket, inte minst i skärgårdsstugan på Brändöskär. Hustrun gick bort 26 juni 2014.

I dag kör han inte längre bil. Det gjorde han fram till 98-årsåldern.

I 40 år har han varit pensionär.

– Det känns rätt skapligt. Jag kan fortfarande ta mig ut och proviantera. Jag brukar söka mig ut i södra hamn så fort solen visar sig, berättar 105-åringen som i dag är beroende av sin rullator.

Har du något råd till alla som vill uppnå en sådan aktningsvärd ålder?

– Nej, det handlar om att leva ett normalt liv. Jag har inte ätit något speciellt, vanlig husmanskost, men så har jag aldrig rökt.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Mikael Leijon -