Besökarna strömmade till i mängder när föreningen Malmbanans vänner och Norrbottens järnvägsmusem bjöd in till Tågmarknad. Två år efter branden i tyskmagasinen, som förstörde många av föreningens spåranpassade tåg, har de köpt in ett nytt motordrivet tåg – Y1 1359 – som sattes i trafik i helgen.
Hela lördagen gick "marknadståget" mellan järnvägsstationen i Luleå och musséet i Karlsvik, där entusiasterna samlades för att sälja och köpa gamla modelljärnvägar, lok och vagnar och allt annat som hör till.
– Det har gått mer än förväntat positivt. Tågkörningen från centrum bidrar mycket, säger Lars-Olov Lövgren, kassör i föreningen Malmbanans vänner.
Bland alla klenoder till salu fanns ett ånglok med malmvagn från 50-talet, skapat av tyska Märklin, i helt körbart skick – till priset av 6 250 kronor (!).
– Värdet är skyhögt på Märklins lok och vagnar från 50-talet och tidigare, finns inga andra fabrikat i den nivån. Just detta lok finns i endast 700-800 exemplar i hela världen.
Orsaken till samlarvärdet är att den tyska produktionen var svag efter Andra världskriget, samtidigt som efterfrågan på modelltågen var enormt stor.
– Med tiden blev de bättre på att tillverka, så att upplagorna blev mycket större. De loken och tågen är inte värda lika mycket, säger Lars-Olov Lövgren.
Inför tågmarknaden hade en privatperson i Luleå också skänkt Malmbanans vänner en mycket sällsynt modelljärnväg, tillverkad av märket BUB i 1930-talets nazi-Tyskland, som fanns i ett glasskåp för allmän beskådan, komplett med den fina kartongen.
– Liknande exemplar finns ibland på auktionshuset Bukowskis för femsiffriga belopp. BUB var lika stora som Märklin innan kriget tog död på dem, säger Lars-Olov Lövgren.
Merparten av Luleås samlare av modelljärnvägar och "tågnördar" är äldre män.
– De flesta av oss är i 60-70-årsåldern, som upptäckte det här på 50-talet. När barnen flyttade hemifrån, då vaknade intresset till liv igen för många av oss.
Men det finns också yngre nyfikna, däribland William Häggström-Engström, 13 år, och konduktör på Marknadståget – dagen till ära i lokföraruniform som tillhörde hans mammas farfar.
– Han jobbade hela sitt yrkesliv som lokförare. Så fort jag får chansen ställer jag upp som konduktör, säger William som hade fyndat modelltågvagnar från 1980-talet.