Beskedet att Arbetsförmedlingen varslar 4 500 medarbetare – som en följd av M+KD-budgeten – går som en chockvåg genom myndighetens 242 kontor, med totalt cirka 13 500 anställda.
Besparingarna motsvarar en minskning med 800 miljoner kronor jämfört med i fjol. Utöver personalneddragningen har AF fått 4,5 miljarder kronor mindre 2019 jämfört med 2018 för programinsatser för arbetssökande.
Läs mer: Var tredje tvingas lämna AF
– Ett tungt beslut vi har tagit. Vi kommer att göra allt för att de som sägs upp får det stöd de behöver, bland annat genom Trygghetsstiftelsen, säger Mikael Sjöberg, generaldirektör, Arbetsförmedlingen.
Förhandlingar om vilka anställda och orter som blir berörda ska inledas omgående. Information till cheferna inom myndigheten gick ut vid 07-tiden på onsdag morgon.
– En omtumlande dag. Det som finns att läsa i pressmeddelandet är ungefär det vi vet i nuläget. Jag är i Stockholm på chefsmöte, så självklart är detta på agendan, säger Daniel Nilsson,
chef för Arbetsförmedlingen i Luleå/Boden och talespersonen för myndigheten i hela Norrbotten, vid 09-tiden på onsdag förmiddag.
Arbetsförmedlingen i Luleå är myndighetens största arbetsplats i länet, med ett 70-tal anställda, merparten arbetsförmedlare. Därutöver finns uppemot 150 inom kundtjänst och IT som jobbar nationellt för huvudkontoret i Stockholm.
Totalt i Norrbotten finns drygt 220 arbetsförmedlare som påverkas av chockvarslet.
– Vi har haft detta på känn ända sedan vi fick M+KD-budgeten, då förstod vi att det kommer bli stora neddragningar.
Läs mer: Arbetsförmedlingen kan slaktas: "Väcker oro"
Centrala förhandlingar inleds mellan arbetsgivaren samt fackliga Statsanställdas förbund och Seko, då numerären ska fördelas.
– Summan ska brytas ner till län, kommunkontor och arbetsplatser. Vi vet inte exakt hur den fördelningen kommer att bli i dag, säger Daniel Nilsson.
Vilka yrkesgrupper inom AF i Norrbotten drabbas hårdast?– Det är precis den frågan som vi alla vill veta, men det svaret har jag inte i dagsläget. Men självklart är det arbetsförmedlarkåren som påverkas mest. Det vore naivt att tro något annat.
Kan detta även innebära att kontor i länets kommuner läggs ner?– Ett varsel på 4 500 personer utgör en tredjedel av oss, så naturligtvis får man vända och vrida på alla stenar. I det här skedet kan jag inte lova att något kontor är fredat. Det går inte att ”osthyvla” bort detta.
Är det redan signalerat att flera lokalkontor kommer att stänga igen?– Det finns inget uttalande om det ännu, inga kontor som är utpekade. Men med såna besparingar som ligger på bordet nu, är inget fredat.
Anser du att AF bör ha kontor i varje kommun i Norrbotten?– Någon form av närvaro är att föredra. Sen får vi diskutera utifrån det uppdrag och de pengar vi får. Vi måste sätta in resurserna där de gör effekt. Vi kan inte ha öppet och betala hyror, om vi knappt kan bemanna kontoren. Då förvaltar vi inte våra skattemedel på rätt sätt.
Daniel Nilsson förväntar sig att de centrala förhandlingarna sker skyndsamt.
– Processen måste gå fort med tanke på uppsägningstider och annat. Ska de här pengarna (besparingarna, reds anm) hinna hämtas hem för att klara budgeten, så måste detta gå undan.
Han är samtidigt medveten om att förhandlingarna kan bli mödosamma.
– Ett komplext arbete som ligger framför oss, med turordningskretsar och så vidare.
Han vill inte föregripa vilka eventuella Las-undantag som arbetsgivaren kommer åberopa.
– Men visst skapar detta oro, det är trist. Vi är bara människor. Ingen vill leva i ovisshet.
Daniel Nilsson är tillbaka på Luleåkontoret i morgon och kommer då att informera personalen ytterligare.
– Det gäller att vara tillgänglig för medarbetarna. Alla vill förstås veta om det berör just mig och min ort. Det är normalt vårt uppdrag att hantera detta inom andra företag och organisationer. Nu är vi själva mitt uppe i detta. Vi får förhålla oss professionellt och ha respekt för processen.
Parallellt med att M+KD-budgeten slår hårt mot AF, anger regeringsuppgörelsen mellan S, MP, C och L att myndigheten ska krympas ytterligare och att arbetsförmedlandet ska läggas över på externa aktörer.
– Det styrs av regering och riksdag, vi får se vilken takt vi ska hålla i detta. Men det är viktigt att komma ihåg att vi redan i dag köper in tjänster av kompletterande, privata aktörer, motsvarande nästan 60 procent av vårt uppdrag.
Samtidigt riktar Daniel Nilsson en känga mot den generella privatisering- och centraliseringstendensen inom företags- och myndighetsvärlden.
– Jag är inte säker på att centralisering alltid blir till det bättre, samma sak med att lägga ut förmedlingen på privata aktörer.
Arbetsmarknadspolitiken engagerar och AF som myndighet blir ofta slagpåse i debatten, vilket Daniel Nilsson beklagar.
– Många av våra medarbetare känner sig stundtals orättvist behandlade. Vi har säkert saker att förbättra, men vi gör också mycket bra. Varför ska vi kläskott för om extratjänster ska finnas eller inte, exempelvis? Det är inte vårt påfund, utan politikens. Olyckligt att arbetsmarknadspolitikens utförare kritiseras, snarare än själva politiken. Vi gör det vi blir ålagda att göra.
Varför vill då politiken hela tiden förändra inom myndigheten?– Sysselsättningen är en central fråga i välfärdsstaten, alla vill ha ett jobb att gå till och skatteintäkterna är så viktiga för att allting annat ska fungera. Därför blir vi ofta i blickfånget, säger Daniel Nilsson, chef för AF i Luleå/Boden.