Jessica Rosengren: Behåll tystnaden på biblioteket
Foto:
Förut värnade biblioteken lika mycket om tystnaden som raderna av litteratur och uppslagsverk. Jag minns Jokkmokks gamla bibbla för 15 år sedan. Man kunde höra en knappnål falla. Man kunde andra biblioteksbesökares andning och bläddrande i böcker flera hyllor bort.
"Det där har förändrats. I dag är biblioteket en mötesplats", säger Ann-Catrine Westerberg, chef på stadsbiblioteket i Luleå med 29 år i yrket. De senaste åren har arbetsmarknaden varit tuff för nyexaminerade bibliotekarier. Nu klassas det plötsligt som ett framtidsyrke, av Högskoleverket.
"Det är många 40-talister som går i pension inom några år", säger Ann-Catrine. Hon tycker om utvecklingen. "Nu är bibblan levande och pulserande".
Tystnaden då? Den finns knappt kvar mellan hyllraderna och datorerna. Jag kan sakna den så innerligt ibland. "Men nog hyschar jag folk ibland, när de är alltför högljudda", säger Ann-Catrine. Bra, för det är få platser i samhället där tystnaden får rum. Hoppas framtidens bibliotekarier inte är rädda för att hyscha ibland. För inte måste väl tystnaden offras för utvecklingen?
Så jobbar vi med nyheter