Det finns en relativt stor chans att du sett in i tomtemors ögon förut. De kan rentav ha varit de allra första ögon du såg när du naken och skrikande kom ur din mammas sköte.
I juletid firas födelsens under. Årets tomtemor arbetar dagligen med födelsens under. Hon är inte helt tilltalad av den moderna julen.
– Julen har uppdaterats till ”minst 2.0 ”. Ett galet frosseri i konsumtion och stress som vi inte behöver.
– Nej, jag har ingen aning om hur många barn jag har förlöst. Det torde vara flera tusen, säger Kristina Landeborg som är barnmorska och koordinator på förlossningsavdelningen på Sunderby sjukhus utanför Luleå.
Hon berättar om en kollega som höll räkning på varje förlossning hon varit med om. Efter 20 år hade antalet kommit upp i över 1500.
Kristina Landeborg har varit barnmorska sedan mitten av 1980-talet, i drygt 35 år. Så hennes antagande om att det blivit flera tusen barn stämmer förmodligen.
Hennes arbetsplats, förlossningen i det stora länssjukhuset, beskriver hon som ett ställe där de anställda har stort förtroende för sig själva och varandra. Stafettläkarna som kommer och gör "nedslag" imponeras av den trygga stämningen och professionalismen bland de anställda.
Ändå var det inte självklart att det skulle bli vården för Kristina Landeborg. Hon utbildade sig inom dekoration och reklam, flyttade från Luleå till Borås, blev fabriksarbeterska på Ericsson telefonväxelfabrik där, men klev 1974 för första gången in på en förlossningsavdelning som sommarvikarierande sjukvårdsbiträde.
– Under 1970-talet tog man in personal mer eller mindre från gatan. Min Luleådialekt gjorde att jag kändes pålitlig och arbetsvillig.
Från den där dagen 1974 fanns det ingen tvekan om yrkesvalet, även om det fanns en rad distinkta dofter i lokalerna.
– Det luktade adrenalin, fostervatten och lite bajs, minns Kristina Landeborg.
1984 började hon sin utbildning till barnmorska i Sundsvall.
– Jag skulle göra om det i morgon, om jag fick.
1985 började hon arbeta på Luleå sjukhus och sedan, efter en kort sejour i Boden, blev det storsjukhuset mltt emellan Luleå och Boden. I januari kommande år fyller hon 65 år, men några direkta tankar på pension har hon inte. Faktum är att bland personalen på förlossningen i dag finns åtta personer som skulle kunna pensionera sig men som inte gör det.
En av dem är Karin Lundmark, den kollega som Kristina Landeborg väljer att ge en julklapp. Den överlämnar hon i en välkänd miljö, på förlossningen på Sunderbyn.
– För att du är en bra person som jag tycker mycket om.
Karin Lundmark var Kristina Landeborgs handledare när hon började arbeta. Karin förlöste Kristina när hon födde sin son och Kristina har förlöst ett av Karins barnbarn. De är minst sagt goda vänner och kollegor. Karin har 43 år i tjänst som barnmorska och väl över pension. Dessutom bon hon numera i Uppsala, men hon kommer ändå tillbaka till Sunderbyn och gör sina arbetspass.
– Jag tycker att det är så roligt, säger hon.
De hamnar i samtal om vad det är som är så roligt och trivsamt med arbetet på förlossningsavdelningen. De kan göra det, för just denna kväll och just nu är det rätt lugnt. Två mammor med igångsatta förlossningar väntar.
– Men det kan ändras fort, om en kvart kan den stora stormen ha brutit ut, konstaterar de.
Men de verkar fullt kapabla att klara av också en sådan situation. Det är så med barnmorskor, de är kapabla.