Petra Sandin och Nina Lakso är sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården i Luleå.
För ett år sedan var de på väg att ta sin examen. De hade klart för sig att de skulle jobba inom kommunens hälso- och sjukvård och deras examensuppsats handlade om vård i hemmet i livets slutskede.
– Det börjar pratas mer och mer om detta, konstaterar de båda.
Uppsatsen, som numera också prisats av stiftelsen Axlagården som är ett hospice i Umeå, kom att handla om hur sjuksköterskor upplever det att arbeta i patienternas hem med vård i livets slutskede.
– Man är delaktig i en så stor händelse, det är verkligen en ära att få vara med vid livets slut.
Både Petra Sandin och Nina Lakso känner stor vördnad inför att få vara delaktiga och beskriver hemsjukvården som "en otrolig verksamhet". En uppskattad sak i Luleå är det palliativa rådgivningsteamet.
Patienter i livets slutskede har alltid, ständigt och jämt prioett inom vården.
– Man har rätt att dö hemma där man känner sig trygg, om man vill och har möjlighet, säger Nina Lakso.
Men både hon och Petra Sandin är medvetna om att möjligheten inte alltid finns eller att den blir påtvingad personer som hellre skulle vara på sjukhus.
– I dag finns det ett fåtal plaster för palliativ vård på Sunderby sjukhus men det finns inte färre patienter.
De är dock övertygade om att det går att vårdas hemma också i de svåraste av stunder.
– Det beror naturligtvis på i vilken ålder du är eller i vilket skick du är. Vi får heller inte glömma att döden inte bara drabbar äldre människor.
Petra Sandin är anställd på Ängsgårdens vård- och omsorgsboende, men föräldraledig just nu.
Nina Lakso finns på Bergvikens vård- och omsorgsboende. Båda har erfarenhet av denna vård – som varken har facit eller manualer.
– Ibland behöver patienten bara en jättestor kram eller någon som lyssnar.
I sin uppsats konstaterar de dock att sjuksköterskor med detta jobb, att vårda en döende människa, behöver tid för reflektion, utbildning och stöd från sina medarbetare och arbetsledare.
– Vi skulle behöva schemalagd tid för reflektion, säger Nina Lakso och passar på tillfället att påpeka att oförtjänt mycket tid istället används för dokumentation.
Varför har de då valt att jobba med vård i livets slutskede?
– För att man kan göra skillnad, kan hjälpa en människa och se att de sedan mår bättre. Man får tillbaka så mycket energi genom en blick, ett leende, en kram.