Intresset för natur och miljö fanns där redan i ungdomen och kom tillbaka med de första barnbarnen.
– Man undrar verkligen vilken värld de kommer bli vuxna i, säger Kjell-Arne Johansson i Luleå, aktiv i Naturskyddsföreningen.
Strax innan jul ägnade han sig åt att, utifrån SMHI-statistik, få fram siffror på hur temperatur och nederbörd förändrats i vårt län.
– Vid kusten är det tydligt vilka förändringar som skett senaste 40 åren, särskilt vintertid. December är i snitt fyra grader varmare, januari tre. Vi har även mer nederbörd, 30-40 procent mer under december till februari. Luleås klimat liknar nu det som fanns i höjd med Örnsköldsvik för 40-50 år sedan. Varken folk i allmänhet eller våra myndigheter verkar riktigt insett vad som hänt.
Som tidigare redaktör för kommunens tidning ”Vårt Luleå” gjorde Kjell-Arne Johansson 2005 ett reportage om hur vintrarna förändrats.
– Jag ringde runt till olika personer som borde vara insatta, men få av dem hade någon koll på förändringarna eller tyckte att det var något problem. Mycket märkligt.
Några som trots allt tyckte något skett med vintrarna var de som höll på med isvägarna, körde skidspår på Ormberget och byggde isskulpturerna i parken.
– De var lite fundersamma faktiskt och tyckte vinterklimatet hade förändrats. En av orsakerna till att isskulpturer i stadsparken senare försvann var att de smälte så snabbt.
Johansson är frustrerad över hur långsamt förändringsarbetet går.
– Trots alla varningar från forskare fortsätter utsläppen att öka. Nästan alla politiska ledare anser att klimatfrågan är viktig och att vi måste ställa om. Men sedan vill de ha tillväxt till varje pris. Det hänger inte ihop. Man kan inte både mena att vi ska ställa om och samtidigt fortsätta investera i fossila bränslen och motorvägar som vi gör i dag. Det finns väldigt starka krafter, som oljebolag och deras investerare, som gör allt för att bromsa omställningen. Klart förändringar då går långsamt.
Kjell-Arne tycker sig inte se någon Greta-effekt bland unga i Sverige. Miljöengagemanget är större hos unga i Tyskland, Storbritannien och USA menar han.
– Hur kan unga vara så sega och obrydda? Det är kanske individualismens fel? ”Satsa på dig själv”-trenden är inte bästa tänket i miljöfrågor.
Givetvis applåderar han enskilda individers strävan att leva klimatvänligare genom att cykla mer, flyga mindre, äta mer vegetariskt och ekologiskt, återanvända mer och köpa mer lokalproducerat, men han är kritisk till att lägga huvudansvaret på privatpersoner.
– Vi behöver politiska, kollektiva lösningar. Gratis kollektivtrafik i städerna, storsatsning på tåg, elektrifiera och ta bort subventioner för flyg. Staten måste investera massivt i infrastruktur helt enkelt, investeringar som gynnar omställningen. En snabb omställning till hållbarhet är livsnödvändig, och kostnaderna ökar ju längre vi väntar
Men för att folk ska acceptera det hela måste omställningen vara något så när rättvis.
– Jag tror att de allra flesta vill göra rätt och vara miljövänliga, men vi är flockdjur, gör som de flesta andra och avskyr när något känns orättvist. ”Varför ska jag ställa om när inga andra gör det?” De som har störst ekonomiska förutsättningar kan göra mest, men samhället och politiken måste underlätta så att det blir lätt att göra rätt för alla.