I september 2014 blev det klart att Nils Edberg efter 32 år tog sig an det yttersta ansvaret på SSAB i Luleå – rollen som platschef. I princip omgående ställdes hans ledarskap inför det ultimata provet. Den 28 oktober omkom en slovakisk man, anställd vid företaget Termostav, när trucken han körde kolliderade med ett tåg inne på industriområdet. I april 2016 dog en 55-årig SSAB-anställd efter att han klämts fast på en travers. SSAB dömdes 2018 för vållande till annans död genom grovt arbetsmiljöbrott. I åtalet framkom att tio olika besiktningsintyg för traversen tagit upp klämrisken, men att den ändå inte åtgärdats.
Hur var det att hantera dödsolyckorna?
– Jag sa det då tror jag, men hela organisationen får en käftsmäll. Allt man jobbat med känns meningslöst. Var det någon idé? Man tappar luften helt.
Men, säger Edberg, efter att det gått en tid så dök motivationen upp att jobba ännu hårdare med säkerhetsfrågorna.
– Och det har verkligen hela organisationen gjort, måste jag säga. Vi har ett allt större fokus inom hela företaget.
Ifrågasatte du om du skulle fortsätta som chef?
– Nej, man tänker mer på hela organisationen än på sig själv på något vis. Det är svårt att se det som ett personligt misslyckande, utan det är så många som är inblandade i det här. Jag tänkte mer att nu måste vi ta oss ur deth är och fortsätta den resa som vi börjat. Det har hänt mycket positivt efter det och idag har vi ett väldigt aktivt säkerhets och arbetsmiljöarbete som kommer att fortsätta i evig tid.
Känns det som att du lämnar en säkrare arbetsplats än när du kom?
– Det tror jag. Jag vet i alla fall att alla medarbetare har större fokus på säkerheten nu och är mer engagerade i säkerhetsarbetet. Vi har gjort mycket när det gäller våra anläggningar och framförallt när det gäller att engagera människor. Vi har länge haft högst på vår priolista att fler ska bli engagerade i säkerhetsarbetet.
Idag har SSAB Luleå 100 skyddsombud bland sina 1100 medarbetare.
– Även chefernas roll är otroligt viktig. Vi är ute och pratar säkerhet. Vi säger till om vi ser något som inte ser säkert ut.
En annan sak som Edberg lyfter fram är rapporteringssystemet som istället för blanketter på papper blivit digitalt.
– Det innebär att om någon gör en riskobservation kan de enkelt knappa in den i sin telefon och vid nästa skiftbyte vet alla om att det är en risk och då blir den ganska snabbt släckt.
Påverkades du personligen av olyckorna?
– Jag tänker på det ibland. Men, jag vet inte hur det påverkat mig personligen. Jag tror jag är ungefär samma människa men med lite mer erfarenhet.
När Nils Edberg någon gång under våren lämnar posten som platschef skrivs historia. För första gången har då SSAB en kvinna som platschef på alla tre större produktionsorter i Sverige, Oxelösund, Borlänge och nu Luleå. När intervjun görs har Edberg inte träffat sin ersättare Monica Quinteiro.
Vad tänker du om att SSAB Luleå nu får en kvinnlig platschef?
– Jag tycker det är helt fantastiskt roligt att vi faktiskt nu har kvinnliga platschefer på alla tre stora SSAB-orter i Sverige. Jag tycker det är jättebra.
– Sen är jag övertygad om att hon är anställd för att hon är den mest kompetenta, men det är ett plus att hon är en kvinna, tilläger Edberg snabbt.
Nu känns det som att du behövde försvara det att hon är kvinna, behövs det fortfarande när du pratar om anställningen av kvinnliga chefer?
– Nä, det tror jag inte. Vi har ju, ja säkert i tio års tid, strävat att få in fler kvinnor i vår verksamhet. Eftersom vi under de tio åren minskat bemanningen och det inte är jättemånga som bara jobbar något enstaka år så går det sakta. Men det går framåt och vi jobbar hårt med rekryteringsvägen via semestervikariat. Men innan vi är uppe i några betydande tal så tar det tid.
SSAB Luleå har i drygt tio års tid haft en jämn könsfördelning i ledningsgruppen. Nu börjar det märkas även på vissa delar inne i produktionen, även om Nils Edberg understryker att det finns mycket arbete kvar att göra.
– Vi ser ju att det är svårt att rekrytera bland elektriker och servicemekaniker. Där måste vi vara på plats redan vid utbildningen på påverka attityder och skapa intresse.
Under 2019 har klimatfrågan fått fäste i många svenskars medvetande men sedan många år tillbaka är det SSAB i Luleå som placerar sig i topp bland totala utsläpp av koldioxid i Sverige.
Hur känns det att SSAB gång på gång placerar sig högst upp i en tabell där man helst vill vara som största utsläppare av koldioxid?
– Det är inget som man behöver skryta över. Det är klart att det känns inte riktigt bra. Men sen vet vi ju att om man gör den tabellen för alla ståltillverkare i världen så är vi dels ganska små, dels per ton tillverkat stål bäst i klassen.
– Jag tycker det är det viktiga. Ska världen förbruka stålet som vi gör idag så ska det tillverkas någonstans. Vi gör det bättre ur miljöaspekten än de flesta andra. Sedan råkar Sverige vara lyckligt lottade och behöver inte använda kolkraftverk eftesom vi har vattenkraft. Tänker jag på det ur den synvinkeln, att vi gör stål som behövs i världen och att vi gör det bättre än andra då tar det inte särskilt hårt, säger Edberg.
På gamla NJA-kajen byggs just nu en pilotanläggning som har potential att bli modern tids största industrirevolution – om det lyckas. Projektet Hybrit har under hösten förevisats inför ett samlat FN som ett exempel på en lysande klimatsatsning för framtiden. Trots sin insyn och erfarenhet i branschen så erkänner Nils Edberg att han var lite skeptiskt när han fick höra talas om den kolfria ståltillverkningen.
– Det jag kommer ihåg att jag tänkte när man pratade om att de skulle köra igång detta var hur fort det skulle gå. En pilotanläggning klar 2020. Det går inte.
Nu tornar anläggningen upp sig ett par hundra meter från Nils Edbergs kontor.
– Nu tror jag på det, säger han och ler.
– Hybrit är ett exempel på det jag pratade om tidigare, känslan för företaget och stoltheten. Det tror jag har bidragit väldigt mycket till att det blivit så lyckat hittils.
När du förklarar Hybrit för de utanför branschen, vad säger du då?
– Det viktiga för folk i allmänhet är ju att man istället för koldioxid ska släppa ut vatten, säger Nils Edberg.