Det är bara några dagar kvar innan matematikprofessor Lars-Erik Persson fyller 75 år. Han har under många år varit verksam på Luleå tekniska universitet, men det var långt ifrån självklart att han skulle slå sig in i den akademiska världen.

Lars-Erik Persson föddes i Svanabyn i Dorotea kommun och beskriver hur han växte upp tillsammans med sin mamma under mycket enkla förhållanden. Fadern var skogsarbetare och jobbade borta från hemmet i långa perioder. Lars-Erik var nummer åtta i en syskonskara på nio barn, men han är den enda av syskonen som överlevt. 

– Mamma hade det väldigt besvärligt, och på den tiden var man inte snäll med kvinnorna så hon hade det mycket svårt. Mina syskon dog en efter en, jag var också väldigt sjuk som barn men var den enda i syskonskaran som överlevde. Sorgen att ha förlorat så många barn levde kvar i mamma hela livet, berättar Lars-Erik. 

Det kom att bli provinsialläkaren Sten Strömbom i Dorotea som lyckades lösa gåtan och insåg att alla barnen hade en negativ blodgrupp. Därmed lyckades han rädda Lars-Eriks liv, däremot slutade det inte lika väl för den yngre brodern. 

– Man hade precis börjat forska på sjukdomen och Sten Strömbom låg i framkant och räddade mitt liv. Fram till att jag var fem-sex år var jag väldigt sjuk. Jag tror att tack vare att jag överlevde detta sedan har gjort mig starkare. Det har varit min drivkraft i livet. Mamma Dagmar var helt fantastisk, jag tänker ofta att hon sitter på Guds högra sida och än i dag är mig och är mycket glad för det jag gör. Hon satsade allt på mig eftersom jag var den enda av barnen som hon fick behålla. Jag får än i dag tårar i ögonen när jag tänker på det. Vi levde knapert, men mamma var en allkonstnär som hjälpte många i byn, sydde kläder och fick in lite pengar på det. Även jag jobbade hela somrarna för att finansiera mina studier, på den tiden fanns ju inte studiestöd som nu, berättar Lars-Erik.

Lars-Erik Persson menar att det är tack vare hans tidiga barnaår som han känner en skyldighet att alltid göra sitt bästa, både gentemot sin mamma och läkaren som räddade hans liv. 

– Jag vill visa att jag uppskattar det de gjorde för mig för att jag skulle lyckas. Sten Strömbom blev min mentor och lät mig bo hos honom när jag gick realskolan i Dorotea. Av honom lärde jag mig allt. Han gav mig självförtroendet att tro att jag kunde bli något. Jag skulle missbruka det om jag inte tog tillvara på det. Och för mig har det alltid varit viktigt att det jag gör även ska ge andra något. 

Det är också tack vare att Sten Strömbom som Lars-Erik kom in i den akademiska världen. 

– Han såg att jag hade en unik talang och det var han som skisserade mitt liv. Jag fick vara med och lära mig av honom, och jag var som en svamp som tog emot allt jag kunde. 

Lars-Erik Persson sökte först till läkarutbildning, men det höga söktrycket gjorde att han inte kom in. Istället började han studera till lärare och tog även lärarexamen. Det var under lärarstudierna som han fick höra att han borde doktorera i matematik. 

– Jag trodde först att de skämtade. Skulle jag, lilla Lars-Erik från Svanaby, bli något så fint som doktorand. Men jag accepterade det och doktorerade vid sidan av lärarstudierna. Det gick överraskande fort, men jag har alltid jobbat hårt, konstaterar han.

Strax efter att han doktorerat fick han 1975 tjänst som högskolelektor på högskolan i Luleå., och blev utnämnd till matematikprofessor 1994.

Du är bra på att väcka lusten för matematik, ett ämne som för många är förknippat med ångest i skolan? 

– Ja, jag blir så ledsen att höra det. Matematik är ju det mest fantastiska ämne som uppfunnits i världshistorien. Det är ju hemskt att så många som tio procent inte lärt sig att läsa, skriva och räkna när de gått ut nian, det borde man hunnit med att lära sig på den tiden. Men om de väl har börjat bli överkörda så kommer man efter. Hemligheten att väcka lusten för matematik, att få elever att bli intresserade genom att ge ett så enkelt exempel så att de verkligen förstår och inte bara löser tal med en formel som man sedan glömmer bort. Ett problem i skolan är att man skyndar vidare till nästa kapitel. Jag har sett så många exempel på att när man väl förstår, så känner man sådan glädje och får självförtroende att man vågar sig på svårare tal. 

Den stundande 75-årsdagen den 24 september kommer Lars-Erik fira på tu man hand med hustrun Lena i Stockholmstrakten. 

– Jag har redan blivit firad under en stor konferens i Portugal som hölls till min ära. Då kom 40 professorer från 26 olika länder för att hedra mig. Deras föreläsningar kommer även att publiceras, så jag har verkligen blivit firad.