I högstadiet sa en lärare åt henne att det inte skulle vara värt satsa på musiken utan istället skaffa sig en riktig utbildning. Lärarens ord väckte känslor i Sanna Kalla, känslor som blev till bränsle om att minsann visa att musiken kan vara en vettig väg genom livet. 26-åringen lever till stor del sin dröm i dag, men vägen är slingrig och inte alltid lätt att hantera.
– Jag har blivit expert på att finna vägar fram, men har aldrig tagit ut någon lön från The Magnettes.
Bandet hon startade hemma i Pajala tillsammans med barndomsvännen Rebecka Digervall har rullat på vägarna både utomlands och hemma Sverige i över ett decennium nu. När de jämnåriga vännerna hamnade i gymnasieåldern drog Rebecka till Piteå medan Sanna stannade i Pajala. Det gjorde hon ända tills för två år sedan.
– Jag var väl bekväm av mig. Hade pojkvän, lägenhet, en massa vänner och min familj. Allt man behöver liksom. Men jag minns jag kunde ligga i soffan med en massa idéer och energi kring något, men det blev aldrig annat än tankar av det hela.
Trots att Rebecka flyttat till vårt läns södra delar hade hon och Sanna daglig kontakt. Musiken och systerskapet är deras starka band och det är de faktorerna som ständigt fört dem fram. The Magnettes blev efter deras gymnasietid större och större, upptäcktes av bolag och började bokas in på scener runt om i hela världen. Detta samtidigt som Sannas vardagsliv pågick hemmavid, på många vis i ett parallellt universum.
– Vi spelade på helgerna och på veckorna jobbade jag på förskolor och servicehem. Jag kunde komma hem sent natten till måndag, sparka mig upp på jobb, jobba mig genom veckan och sedan ge mig ut på vägarna igen.
Splittringen började växa inom henne. Hon ville tro på sin dröm men samtidigt inte bryta upp hemifrån.
– Jag var tvungen släppa mig själv totalt fri en tid för att hitta min inre vilja. Jag gjorde slut med min pojkvän, bodde hemma hos föräldrarna ett tag, jobbade ihop pengar och unnade mig sedan en helt sanslös sommar 2017. Jag for runt som en galning och bara öste.
När hösten kom var hon hemma hos föräldrarna igen.
– Jag var hög på livet men hade bara 62 spänn kvar på fickan. Så jag gav mig in i jobbsvängen igen, jobbade hårdare än på länge och vi fortsatte spela järnet med Magnettes.
Men en dag i december kom smällen. Hon satt med en barngrupp och hade fruktstund när det började domna i händerna och trycka i bröstet. Hon kände hur hela hon började sjunka ihop men hon höll sig på benen så pass att hon kunde kalla på en kollega och själv gå den korta biten från förskolan till hälsocentralen. Väl framme höll hon på att svimma.
– Jag var helt säker på att det var en stroke eller något. Men det visade sig vara en stark reaktion på min livssituation. Jag hade drabbats av panikångest.
Rädslan att måsta ge upp musiken blev påtaglig, men en läkare fick henne att förstå att hon inte alls var tvungen släppa sin dröm, utan se över hela sin livssituation. Sanna Kalla orkade absolut ingenting i ett par månader, detta samtidigt som även Rebecka hamnade i en utmattningsdepression.
– Vi blev skiträdda. Var tvungna lägga musiken på is och sätta hälsan i första rummet.
En helg när hon var nere hos deras gemensamma vän Jonna Lövgren, även hon musiker och uppvuxen i Boden men numer trummis i både Glas Vegas och Lars Winnerbäcks band, började tankar om en ny sorts framtid rassla till. Sanna kom fram till att hon skulle flytta, detta för att få närmare ut på jobben som The Magnettes erbjöds och för att få en nystart i livet. De två alternativen löd Stockholm och Luleå.
– Jag och Jonna satt där den där helgen och jag minns jag skrek "Kan ingen bara ge mig en lägenhet?!". Då kom Jonna på att hon kände en som nog kunde hyra ut sitt studentrum på Gärdet i Stockholm. Det avgjorde saken. Jag beslutade mig för att flytta.
Det blev vår 2018, hon stod i ett stekhett studentrum, Jonna var ute på turné och alla vännerna var kvar hemma i Pajala.
– Shit vad jag misstrivdes. Jag vandrade omkring i storstan och trivdes inte alls. Hankade mig fram på små jobb som parfymförsäljare, kaffedemonstratis och allt vad det nu var. Vad som helst, bara jobben var korta och gick att få ihop med vårt turnerande.
Hon funderade flertalet gånger den sommaren om det inte var bäst flytta hem igen. Men så kom kärleken, han som heter Trägårdh i efternamn och Björn i förnamn. Han som också håller på med musik och som hon sett i vimlet.
– Efter det stabiliserades verkligen livet. Jag träffade honom och fick i ungefär samma veva jobb på en restaurang där jag stortrivdes och där jag faktiskt har kvar en tjänst än. Men jag är tjänstledig från den för att jag har pluggat journalistik. Jag tänker jag vill skriva mer framöver. Eller berätta berättelser oavsett det är skrivet, radio eller film.
Redan nu i februari kommer hon ge sig hän filmens värld i form av ett regissörsjobb till en kortfilm som spelas in här uppe i Norrbotten. Samtidigt kommer en dokumentär om The Magnettes premiärvisas i Luleå den 11 februari och gruppen släpper nytt material.
– Det är mycket på gång, men det är fortfarande så att jag inte riktigt vet vilken inkomst jag kommer ha nästa månad. Men nu har jag levt det här livet sedan jag gick ut gymnasiet och det har hittills fixat sig ekonomiskt, så varför ska det inte göra det framöver? Det gäller veta hur man vill leva, och det är jag bättre på nu än någonsin.