Hade han blivit kvar på sin födelseplats är det inte säkert han levt i dag. Det berättar Fredrik Hansson som blev adopterad från Sri Lanka vid fyra månaders ålder.
– Jag brukar tänka på hur mitt liv skulle ha blivit där. Jag hade ju definitivt inte haft samma förutsättningar som här där välfärdssamhället byggts upp så starkt. Så, min uppväxt la grunden till politiken och min övertygelse att det krävs samhällssystem som ger människor trygghet och lika möjligheter. Det är så tydligt att det inte alltid är upp till individen hur det går i livet.
För hans del kom livet att utspela sig på Hertsön i Luleå tillsammans med en mor och en far som alltid varit öppna med adoptionen.
– Jag tror det är det som gjort att jag inte haft någon ”vem är jag-process” vilket många adopterade får i tonåren. Nog för att jag tänka på vem mina föräldrar är, om de lever i dag och samma sak med mina nio biologiska syskon. Men att söka upp mina rötter har inte varit aktuellt, åtminstone inte än.
När vi ses ett par dagar före fettisdagen beställer han in en semla och silverte. Kaffe har aldrig riktigt varit hans grej. Sedan den första januari i år är han vice kommunalråd i Luleå, tätt intill socialdemokratiska partikollegan Lenita Ericson som axlar Niklas Nordströms före detta uppdrag som kommunalråd.
– Klart det var speciellt bli vald till kommunalråd. Det var inget jag egentligen siktat på men det känns oerhört stimulerande.
Det blev ju hastiga förändringar under hösten när Niklas Nordström plötsligt avgick. Hur gick dina tankar då?
– Det var givetvis en turbulent tid. Ett par veckor innan var allt som vanligt, sedan vändes det fullständigt. Klart man blev förvånad.
I Luleå har vi sett såväl skoldemonstrationer som vårdupprop under fjolåret. Hur ska ni i S hantera de här motgångarna?
– Vi har nog inte lyckats förklara varför vi måste ta en del tuffa beslut. Jag tror i allmänhet att vi måste ut mer bland folk och diskutera vår politik.
Det är snart 20 år sedan han själv gick in i politiken. Det är socialnämnden som varit hans huvudfokus, de senaste fyra åren som nämndens ordförande. Att sociala frågor ligger honom varmt om hjärtat är ingen slump.
– Jag pluggade till statsvetare men det hade kanske lika gärna kunnat bli socionom. Psykologi intresserar mig mycket och jag har alltid brunnit för de mest utsatta i samhället. Det finns grupper som kanske inte alltid hörs så mycket och som vi måste ge bästa förutsättningarna att ta sig fram. Det kan handla om allt från de med funktionshinder till de som står utanför arbetsmarknaden.
Sin personlighet beskriver han som lugn, snäll, social och nyfiken.
– Jag har väldigt svårt för politiska debatter i teve exempelvis då det bara blir pajkastning. Dessutom finns det en bild av att politiker alltid måste vara hårda och peka med hela handen. Jag tror inte det behöver vara så. Man kan vara tydlig på många olika sätt. Jag må uppfattas som mjuk men är verkligen inte rädd för att ta tuffa beslut i min profession.
Tidigare yrken han haft är bland annat som projektledare på ABF samt att han jobbat som egenföretagare med utvärderingar av projekt finansierade av EU-stöd. Sedan fyra år tillbaka är han heltidspolitiker och ser det som en ynnest.
– Att få vara med och forma bästa möjliga samhälle för Luleåborna är mitt enda mål just nu.